Fortsätt till huvudinnehåll

Bäst att bo i Vadstena


I Vadstena trivs såväl stora som små.

Sverige har 290 kommuner. Och bäst av alla är Lomma utanför Malmö. Det är inte jag som bestämt detta utan tidskriften Fokus som gjort en ambitiös utredning med fokus på parametrar som arbetsmarknad, bostäder, demografisk utveckling, trygghet, kommunal ekonomi etc.

Inga sandstränder, lockande vattendrag, skärgårdsöar eller medeltida slott finns med i den här undersökningen. Utan betydligt mer prosaiska faktorer som har betydelse för vanligt folks vardagsliv.

Eftersom jag är östgöte så lämnar jag Skåne åt sidan och tittar på de 13 Östgötakommunerna. Den toppas av Vadstena med 188 poäng med Linköping på andra plats med 179 poäng och en total 30 plats.

Hela Östgötalistan:
1)    Vadstena (18:e plats i landet).
2)    Linköping (30)
3)    Söderköping (57)
4)    Ydre (81)
5)    Kinda (88)
6)    Mjölby (114)
7)    Åtvidaberg (128)
8)    Norrköping (149)
9)    Ödeshög (179)
10)Boxholm (195)
11)Motala (205)
12)Finspång (214)
13)Valdemarsvik fick en ospecificerad placering mellan 271-290.

Som synes en spridning mellan stort och smått, ungt och gammalt. Vadstenas topplacering är ingen överraskning för mig och det gläder mig att min nuvarande bostadsort Mjölby befinner sig på övre halvan. Vadstena har ingen topplacering i någon parameter men en jämn och hög poängskörd.   

Förvånande att min födelseort Motala befinner sig så långt ner i tabellen men om några år har väl Lalandia sett till att det blir ett välförtjänt lyft? Den som lever får se och osvuret är bäst.

Den här undersökningen återges inte i lokal- eller regionpressen. Öst Media-koncernen biter sig fast vid den ensidiga undersökning om företagsklimat som Svenskt Näringsliv gör i tid och otid. Denna är mer allsidig.

De kommunalråd vars kommuner är fast förankrade i bottenträsket har säkert kritiska synpunkter på hur mätningen har utförts. Men så är det ju alltid.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...