Fortsätt till huvudinnehåll

Trötta ögon och tunga huvuden


Midsommarhelgen var av tradition värsta röjarhelgen förr. Med Renat direkt ur flaskan och ofrivillig övernattning utomhus eller i tält. Varamon, Medevi, Västervik och Malexander är klassiker från 1970-talet

Festligheterna i Medevi har jag aldrig upplevt för jag var för ung och mina föräldrar förbjöd mig att åka dit. Men på omvägar hörde man vilka backanaliska orgier som utspelades på Hjärnevallen. Vittnesmålen var nog lite kryddade. Publiken på den traditionella fotbollsmatchen mellan Medevi och MAIF(?) på midsommardagen hade trötta ögon och tunga huvuden. Det förekom nakenbad vid bryggan midsommarnatten.

Något liknande upplevde jag på Lysingsbadet i Västervik 1970. Vädret var lika varmt och vackert som idag och campingplatsen var överfull. Vi möttes av STÄNGT men det var inget som hindrade oss från att söka upp Motalakompisarna och slå upp tältet. Mina pengar var slut redan på midsommardagen och jag fick lift hem med ett ungt par som hamnat i samma predikament.

Varför jag minns detta så väl är att jag muckade från KA 1 i Vaxholm en vecka senare och vid månadsskiftet inträdde jag på Östgöta-Bladets sportredaktion i Vadstena, pigg och nyter. Där blev jag kvar i tre år.

Malexander var populärt under 70-80-talen och de vanliga busarna från Boxholm och Mjölby fick förstärkning av båtburna Tranåsbor som parkerade sina snabbgående motorbåtar i tredubbla led vid den lilla bryggan. Precis som i Medevi var idrottsplatsen (Pelarvallen) centrum för festligheterna.

Sommarstugeägare och bofasta var förtvivlade över den högljudda invasionen och klagade bland annat hos Correns lokalredaktör för polisen brydde sig inte. Precis som undertecknad med kamera på magen var den som skulle återställa ordningen.

Vilket är ditt bästa midsommarminne? Skriv och berätta. Du behöver inte ta med alla detaljer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...