Fortsätt till huvudinnehåll

Trötta ögon och tunga huvuden


Midsommarhelgen var av tradition värsta röjarhelgen förr. Med Renat direkt ur flaskan och ofrivillig övernattning utomhus eller i tält. Varamon, Medevi, Västervik och Malexander är klassiker från 1970-talet

Festligheterna i Medevi har jag aldrig upplevt för jag var för ung och mina föräldrar förbjöd mig att åka dit. Men på omvägar hörde man vilka backanaliska orgier som utspelades på Hjärnevallen. Vittnesmålen var nog lite kryddade. Publiken på den traditionella fotbollsmatchen mellan Medevi och MAIF(?) på midsommardagen hade trötta ögon och tunga huvuden. Det förekom nakenbad vid bryggan midsommarnatten.

Något liknande upplevde jag på Lysingsbadet i Västervik 1970. Vädret var lika varmt och vackert som idag och campingplatsen var överfull. Vi möttes av STÄNGT men det var inget som hindrade oss från att söka upp Motalakompisarna och slå upp tältet. Mina pengar var slut redan på midsommardagen och jag fick lift hem med ett ungt par som hamnat i samma predikament.

Varför jag minns detta så väl är att jag muckade från KA 1 i Vaxholm en vecka senare och vid månadsskiftet inträdde jag på Östgöta-Bladets sportredaktion i Vadstena, pigg och nyter. Där blev jag kvar i tre år.

Malexander var populärt under 70-80-talen och de vanliga busarna från Boxholm och Mjölby fick förstärkning av båtburna Tranåsbor som parkerade sina snabbgående motorbåtar i tredubbla led vid den lilla bryggan. Precis som i Medevi var idrottsplatsen (Pelarvallen) centrum för festligheterna.

Sommarstugeägare och bofasta var förtvivlade över den högljudda invasionen och klagade bland annat hos Correns lokalredaktör för polisen brydde sig inte. Precis som undertecknad med kamera på magen var den som skulle återställa ordningen.

Vilket är ditt bästa midsommarminne? Skriv och berätta. Du behöver inte ta med alla detaljer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.