Fortsätt till huvudinnehåll

Vackraste idrottsplatsen - här har du svaret


Z-parken.

Vilken är västra Östergötlands vackraste idrottsplats?  Välkommen att ta del av mina åsikter bland ett urval fotbollsplaner från länets västra del inklusive Linköping,

Den fysiska miljön ska inte underskattas vid upplevelsen av en fotbollsmatch. Suget i magen när den svartklädde blåser avspark och funderingarna. Ska Guije klara första halvlek utan ny knäskada, sätter Roggan den första glidtacklingen eller ska domaren vara hemmavänlig? Kalles målskott i krysset analyseras i detalj över en Motalagrogg på Neppe lördag kväll.

Kungsvalla i Vadstena är den idrottsplats där jag tillbringat mest tid och det var under mina yngre år som sportjournalist på Östgöta-Bladet. Men en ganska tråkig plats som jag döpte till Blåsvalla. Vindarna hade den gemensamt med Vättervallen i Ödeshög och Askling Bil Arena (IFK Motala). Den senare fick heta Arlanda på grund av storleken.

Norra IP i Motala var min närmaste granne under mina första 20 levnadsår. Jag bodde på Storgatan 21 A och såg nio tiondelar av planen från morsans köksfönster. Det hände att jag vaknade på söndagsmornarna 10.30 när domaren blåste till spel för Starka Viljor eller Lemunda. Blev ganska bra på att bedöma offside vid södra målet.
 
Norra är still going strong
”Munvädret hördes mer än domarens pipa”

Jag bor numera granne med Vifolkavallen i Mjölby men den väcker inga särskilda associationer hos mig men är välskött och trevlig. Svartåvallen i Boxholm är också ganska mysig. Mindre mysiga var de gubbar som stod och hängde utmed ena långsidan och skällde på den stackars linjemannen. Ett sånt gubbgäng fanns också på Kungsvalla. Munvädret hördes mer än domarens pipa. Ganska dramatiskt var det en stormig höstmorgon 1988 när Svartåvallens läktare brakade samman. Stor rubrik och dito bild. Fritidsnämndens ordförande Per Jacobsson var bekymrad men en ny läktare byggdes upp.

Om vi går tillbaka till Motala så är Z-parken en favorit. Mitt omdöme kan ha påverkats av att jag i augusti 1968 såg mina favoriter Starka Viljor slå IFK Motala i en seriefinal i div. IV Östergötland västra. Ny tjej vid min sida, en slimmad, färggrann skjorta från JC och ny VW-bubbla. Vad kunde en 20-åring mer begära?

Ett barnbarn som spelar i Malmslätts P 9 har gjort att jag stiftat bekantskap med planerna i Linköping på senare år. Hellgrenshagen är en pärla med tre fullstora planer och en plan för sjumanna. A-planen med sitt vita staket påminner om en engelsk galoppbana och ibland väntar man sig att eleganta damer med hattar stora som kvarnhjul ska titta fram i publiken.

Sturefors var också en angenäm bekantskap. Flera välskötta planer med stora vattenytor som närmaste granne.

Nu börjar ni ana vilka platser som går till final: Z-parken, Hellgrenshagen och Sturefors. Efter att ha rivit mina hårtestar faller valet på Z-parken som etta. Inte mycket slår Z-parken en vårkväll när björkarna utmed Varamovägen har fått musöron. Hellgrenshagen tvåa och Sturefors trea.

Alla dessa vallar, hagar och parker löper ingen risk att döpas om till tråkiga, kommersiella namn som Platinum Cars Arena, Saab Arena eller XL-Bygg Arena. Och det är jag tacksam för.

Ungdomsfotboll på Hellgrenshagen

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.