Fortsätt till huvudinnehåll

De okända miljardärerna på slätten



Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.

 
Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen.

Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget.

Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd eller om det var tvärtom och något av varorna hade lägre tullavgift. Polisen fick dock inte fatt i bolagets grundare Rune Svensson och svärsonen Tomas Svensson som befann sig utomlands på inköpsresor. Båda höll sig undan i flera år men kom till slut hem mot löfte att inte häktas. Rune Svensson avled i slutet av 80-talet och Tomas Svensson dömdes till ett kortare fängelsestraff i början av 90-talet. Då hade åtalet sjunkit ihop som en illa lagad sufflé. Tomas Svensson gick bort för cirka tio år sedan. Oskar Svensson som varit vd är son till Tomas. Nuvarande direktören heter Per Johan Sjöhagra.

Den äldre generationens Svenssons mästerskap låg i att nosa upp och köpa in lågprisvaror, först i Sydeuropa sedan i Asien, vilka importerades i stora volymer. Svenssons var pionjärer på detta område.

Vid ett enda tillfälle i slutet av 80-talet intervjuade jag Tomas Svensson på kontoret i Skänninge. Det var samma dag som polisens återställde det beslagtagna bokföringsmaterialet och Tomas poserade sittande på huk bland alla pärmar. Han bedyrade företagets oskuld och tyckte att han som företagsledare var utsatt för en komplott av polis och åklagare. Det fördes något av ett propagandakrig mellan myndigheterna och Runsven i Correns spalter. Familjen Svensson hade moraliskt stöd av Correns dåvarande chefredaktör Bertil Torekull men han lade sig inte i vår nyhetsbevakning.

Den stora expansionen för Skänningeföretagets del kom i början av 2000-talet när Överskottsbolaget förvärvades och som sedan dess öppnat många nya butiker i landet. De nya, enorma lagerlokalerna utmed Mjölbygatan i Skänninge är också ett synbart bevis på företagets expansion. Huvudlagret är navet i ett enormt logistiksystem.

Ägarfamiljen lär ha tjänat enorma pengar på sina aktier. Jag har inte information om exakt hur mycket men det citat från Dagens Industri som avslutar inlägget kan ge viss vägledning. (Det kursiverade avsnittet)

När kommungubbar och -gummor i Mjölby pratar näringsliv framhåller man gärna BT/Toyota och Väderstad-Verken men sällan ÖoB. Jag vet inte om det beror på den vitt spridda uppfattningen att tillverkning har högre status än försäljning.

Det har nog inte familjen Svensson något emot. De skrattar hela vägen till banken i stället.

Långtradare av olika nationaliteter väntar på att lossa sina varor.
 


1,6 miljarder på tio år - facit för ÖoB-arvtagare
Lågpriskedjan Överskottsbolaget har öst guld över ägarna under 2000-talet. Det senaste decenniet har arvtagarna till grundaren Rune Svenssons imperium höstat in 1,6 miljarder kronor i utdelning, skriver Dagens Industri.
Överskottsbolaget har fördubblat sitt butiksnät på 10 år från 42 till 85 butiker. Omsättningen har utvecklats i nästan samma takt, från 1,8 miljarder kronor år 2000 till dagens drygt 3,5 miljarder kronor.
Inom tre år uppger bolaget att målet om 100 butiker ska vara uppnått.
De 15 butiker som återstår ska i första han läggas i citylägen i storstäderna. I Stockholm är målet att ha minst en butik i varje stadsdel, skriver DI.
Ägarna består av fyra familjegrenar till grundaren Rune Svensson, varav vd Oskar Svensson ingår i en. Sedan 2000 har de kunnat plocka hem knappt 1,6 miljarder kronor i utdelning.
Den största utdelningen gjordes 2006, då 470 miljoner kronor delades ut. 2007 och 2008 blev det inga utdelningar alls då bolaget gjorde tunga logistik- och it-investeringar. Men 2009 kunde ägarna åter sätta guldkant på tillvaron, utdelningarna uppgick då till 200 Mkr.
Bolagets rörelseresultat uppgick 2009 till 150 Mkr, att jämföras med 135 Mkr år 2000. Det svaga marginalutvecklingen förklaras, enligt vd Oskar Svensson, av de senaste årens stora investeringar.
di.se
Publicerad 2010-08-11 09:23 Uppdaterad 2010-08-11 09:37

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.