Fortsätt till huvudinnehåll

Intressekonflikt i Eldslösa

 

”Men vart ska våra hästar ta vägen?”

                        Beteshage idag, villaområde om tio år?

Mjölby Ridskola, föreningen Mars och ungdomsföreningen Marsianerna oroar sig för framtiden om kommunens byggplaner för södra Eldslösa realiseras. Beteshagen för stallets 44 hästar är i fara. Marsianerna höll på fredagen en stillsam demonstration utanför Stadshuset.

När kommunen expanderar med fler bostäder får andra verksamheter flytta på sig och intressekonflikter uppstår. Jag drar en parallell med 2000-talets början när kommunen offentliggjorde sina planer för Sjunningsfält och sade upp arrendekontrakten för de skytteföreningar som huserade i området. Vi hade besök av många grönklädda pistol- och gevärsskyttar på redaktionen och de överklagade uppsägningarna till Länsstyrelsen. Det hade de inget för utan dessa avslogs. Kommunen hade skött sina åtaganden och sagt upp arrendekontrakten i laga tid. Idag har det inte undgått någon att hela Sjunningsfält är fyllt med villor och radhus (HSB).

Idag, när drygt tio år förflutit, håller ett nytt sportskyttecenter på att byggas upp I Hulje på andra sidan stan. Pistolskyttarna räknar med skottlossning i sommar medan grannen Mjölby Jaktvårdsförening ligger något år senare i tidtabellen.

Jag tror att hästfolkets oro är överdriven. Under mina 20 år som kommunreporter i Mjölby har kommunen – oavsett vilka partier som suttit i styret - skickligt balanserat mellan olika intressen och ingen fritidsverksamhet har blivit överkörd.

Bygget av Resecentrum för 20 år sedan möttes också av mycket kritik, även från etablerade politiker, men resultatet blev bra och kritikerkören tystnade.

Samhällsbyggande tar tid och tålamod är nödvändigt.

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...