Fortsätt till huvudinnehåll

Medelåldringarnas revansch

 

Högt uppe på stadshusets trappa står kommunledningen och tittar ner. Du är välkommen, men inte du.

När kommunledningen i Tranås med kommunalrådet Mats Holmstedt (M) och kommundirektören Pär Thudeen i spetsen kallade till presskonferens var budskapet uppriktigt.

-Vi behöver fler produktiva skattebetalare i åldern 30-50 år!

Jag blev lite förvånad över det tydliga budskapet. Vid sådana här tillfällen när små kommuners ledning tar till orda brukar barnfamiljer stå högst på önskelistan över nyinflyttade.

Kommundirektören inledde med att säga att Tranås har ett starkt varumärke och att ”det är något som vi måste vårda och bygga vidare på. Det här är vår utmaning.”

Sådana här klyschor brukar kommundirektörer svänga sig med vid mötet med pressen. Kollegan i Mjölby Andreas Capilla sa något liknande om sin kommun när han trädde till för några månader sedan.

Men sedan kommer de negativa faktorerna i kommunens demografi. Tranås har en mycket hög arbetslöshet och i kommunen bor ett stort antal lågutbildade. Tranås är också en av de kommuner som har högst försörjningsstöd (nytt ord för socialbidrag) i hela landet. Medellivslängden är också hög jämfört med de flesta andra kommuner. (Fast det trodde jag var positivt).

-      När man är mellan 30-50 år behöver man inte så mycket kommunal service, sa Mats Holmstedt till Tranås-Postens reporter

Tydligare än så kan saken inte uttryckas. Kommunen vill ha dit medelålders skattebetalare som inte belastar kommunens ekonomi. Ett cyniskt sätt att uttrycka sig på? Ja, kanske.

Inget sägs om hur dessa guldägg ska värvas. Kanske grannkommunerna umgås med liknande planer. Alla presumtiva Tranåsbor kan inte få en strandtomt i Norraby eller Hätte.

Så låt mig sammanfatta: Du är välkommen till Tranås om du är upp till 50 år gammal, är frisk i kropp och knopp och har en sparad slant på banken. Övriga kan göra halt i Sommen eller Boxholm.

Synd att jag inte är 20 år yngre. Då hade jag slagit ner mina bopålar i Tranås och på fredagarna hade jag vandrat Storgatan ner till ”tarrget” för att köpa mandelpastejer från Gränna. Till kvällen hade jag tänt på grillen i Norraby och hällt upp ett glas rödvin. Det finns en trevlig golfbana där också har jag hört.

 

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.