Fortsätt till huvudinnehåll

Får Gotthard göra comeback i Stadsparken

Pärlfiskaren under sin tid i Stadsparken. Enligt uppgift förvaras den numera i ett buskage på f d sågverksområdet Viringe.

Få offentliga konstverk i Mjölby har fått så mycket stryk som Elis Nords Pärlfiskaren från 1974. Corren berättar idag att skulpturen flyttats från sin plats i Stadsparken och bidar sin tid på en avställningsplats i utkanten av kommunen.

Kommunens tjänstemän vet inte riktigt vad som blir Pärlfiskarens framtida roll i omvandlingen av Stadsparken.

Pärlfiskaren har alltid varit omdebatterad i Mjölby. Dess första placering var på Stora torget 1974 men en högljudd opinion krävde en mer undanskymd placering så den flyttades till Stadsparken nära Svartån. När den fanns på torget var den placerad i en fontän men den försvann på vägen till Stadsparken.

Diskussionen fann också vägen till Correns spalter på 1980-talet och dåvarande kulturchefen blev sur när vi nämnde att allmänhetens namn på skulpturen var Gotthard. (Efter skrotföretaget i Skänninge.) Allmänheten har sällan samma uppfattning som kulturchefer om vad som är god konst.

Frågan är vad som händer med Gotthard nu? Blir det en comeback i Stadsparken eller är den för evigt förpassad till de offentliga konstverkens Gulagarkipelag. Jag hoppas på en comeback.

Fotnot

Placeringen av Ture Lång på torget i Skänninge var också mycket omdebatterad. Men plåtfiguren står pall mot väder och vind och kryper inomhus på vintern.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer