Fortsätt till huvudinnehåll

Får Gotthard göra comeback i Stadsparken

Pärlfiskaren under sin tid i Stadsparken. Enligt uppgift förvaras den numera i ett buskage på f d sågverksområdet Viringe.

offentliga konstverk i Mjölby har fått så mycket stryk som Elis Nords Pärlfiskaren från 1974. Corren berättar idag att skulpturen flyttats från sin plats i Stadsparken och bidar sin tid på en avställningsplats i utkanten av kommunen.

Kommunens tjänstemän vet inte riktigt vad som blir Pärlfiskarens framtida roll i omvandlingen av Stadsparken.

Pärlfiskaren har alltid varit omdebatterad i Mjölby. Dess första placering var på Stora torget 1974 men en högljudd opinion krävde en mer undanskymd placering så den flyttades till Stadsparken nära Svartån. När den fanns på torget var den placerad i en fontän men den försvann på vägen till Stadsparken.

Diskussionen fann också vägen till Correns spalter på 1980-talet och dåvarande kulturchefen blev sur när vi nämnde att allmänhetens namn på skulpturen var Gotthard. (Efter skrotföretaget i Skänninge.) Allmänheten har sällan samma uppfattning som kulturchefer om vad som är god konst.

Frågan är vad som händer med Gotthard nu? Blir det en comeback i Stadsparken eller är den för evigt förpassad till de offentliga konstverkens Gulagarkipelag. Jag hoppas på en comeback.

Fotnot

Placeringen av Ture Lång på torget i Skänninge var också mycket omdebatterad. Men plåtfiguren står pall mot väder och vind och kryper inomhus på vintern.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.