Fortsätt till huvudinnehåll

Kunglig back seat driving

 

 

                               Immig kunglighet.

Alla bilförare med några år på nacken har upplevt någon form av back seat driving.

En av de mer avancerade läste jag om i Stig Hadenius biografi om drottning Victoria. Texten har Motalafödde Hadenius hämtat ur Lennart Bernadottes memoarer som var drottningens barnbarn.

”Styra och dirigera ville hon till och med när hon åkte bil. Hennes specialkarosserade Mercedesar var ett under av fulhet – taket var förhöjt så att den ganska långa Victoria skulle kunna sitta bekvämt i baksätet iförd stor hatt. Hon hade låtit installera en signalanordning med knappar vid sin egen och en ljustablå vid chaufförens plats, och med hjälp av den trodde hon sig kunna utföra en förädlad form av back seat driving som naturligtvis inte fungerade alls i praktiken. Kör. Stopp. Kör om. Fortare. Långsammare. Till höger. Till vänster.

En stackars ansvarsfylld bilförare kunde omöjligt rätta sig efter dessa signaler från någon som visserligen kunde köra fyrspann men som inte hade en aning om bilkörning. Dock – till och med här skulle Hennes Majestäts Drottningens önskningar vara lag”

Så långt prinsens hågkomster från den kungliga automobilvärlden för hundra år sedan. Om den nuvarande drottningen har något liknande signalsystem till kungen i Porschen finns inga uppgifter.

Till alla i slott och koja önskar jag och min chaufför en glad, varm och trivsam midsommar med mycket sill, gravlax, brännvin och prinskorv. Mitt brännvin dricker jag ur en karaff med Gustav III:s monogram. Det är det närmaste en kunglighet vi kommer i den här HSB-längan.

Undvik bilkörning dagen efter såvida du inte har tillgång till livréklädd chaufför förstås.

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.