En våt dröm vid poolkanten

Det började med ett telefonsamtal som överraskade mig. Micke Leijnegard frågade mig om jag ville delta i årets upplaga av Mästarnas Mästare. Eftersom jag är en vän av snabba beslut tackade jag ja, trängde mig in i ett överbefolkat flygplan och vips befann jag mig på en soldränkt grekisk ö i sällskap med en massa idrottskändisar. Hur jag blev uttagen i en sådan celeber samling var naturligtvis svårförklarligt men programledarn kom själv med förklaringen. ”Vi vill ha med en idrottslig gräsrot vars främsta meriter är en vinst i Motalakorpens bordtennisserie div III 1967, en vinst i Motala skolfotboll 1963 och en förstaplats i Vadstenakorpens fotboll 1970. ” Då förstod jag att redaktionen gjort en grundlig research och det gav mig lika mycket råg i ryggen som en bonde från Bjälbo. Jag drog på mig badbrallorna, drog in magen och sällade mig till världsmästare och olympiska vinnare vid poolen. Tänkte inte så mycket på tävlingar utan mer på goda middagar och långa, nattliga poolpartyn. Heta nätter, kastanjetter. Programledarn var förresten en mystisk figur som med ett fånigt flin på läpparna smög in och ut i det lyxiga huset. Ibland slank han hit och ibland slank han dit. Bara hans fuktiga fötter lämnade avtryck på det vita marmorgolvet. Ska nog be lönekontoret på SVT granska hans reseräkningar, tänkte jag. Inte ens en TV-idol slipper kamrerns granskande blick. Med så många attraktiva, vältränade unga kvinnor under samma tak började mina tankar vandra i en viss riktning men blev ordentligt nedtagen på jorden av en styrkelyftare som sa ”att du äter som häst men du deltar inte i matlagningen, du sitter mest vid poolen och håller låda”. ”Nån måste lägga upp taktiken inför nästa dags tävlingar”, blev min lama replik. Ingen kommenterade svaret och jag förstod att det skulle bli långa uppförsbackar i de grekiska olivlundarna. Jag fick alltså klart för mig att nutidens unga idrottsmän är progressiva och förväntas hjälpa till med att hacka lök och koka ägg och sådana kulinariska färdigheter har inte jag. Inget underhållningsprogram utan matlagning. Hade hoppats på lite finlirartävlingar som att pricka en golfgreen från 50 meter eller lite pingis med mycket underskruv men dagarna fylldes av underligheter som att trä in rep i öglor, bågskytte, hinderbanor, stadsorientering och fruktansvärt långa språngmarscher. Det hände också att vi deltagare fick permission och släpptes ut på stan för att äta glass och utbyta förtroligheter om karriärens toppar och dalar. Med ett ryck vaknade jag med hörntänderna under vatten. Det var bara en dröm. Till lättnad för mig, för Leijnegard och framförallt för de mysiga idrottsprofilerna där vid poolen. Det närmast jag kommer ett mästarmöte är nog onsdagarnas oldboysgolf på Miskarp. Den som kallas Begravningspatrullen.