Jag vet inte om det är en tillfällighet men Dagens Corren (28 november)bjuder på kontraster när det gäller elproduktion och dito försäljning. Storskalig sådan i form av Bixias ekonomiska problem och småskalig sådan i form av vattenkraftverket på gården Orrnäs utanför Ödeshög.
Elhandelsbolaget Bixia, som ingår i Tekniska Verkens koncern, gjorde 2021 en rekordförlust på 170 miljoner kr. Minusresultatet för 2022 förväntas bli 100 miljoner kr
Hela elmarknaden är i obalans och Bixia har samma problem som många enskilda abonnenter men nollorna bakom fakturorna är så många fler.
Bixia ingår i en välmående kommunal koncern och kommunstyrelsen ordförande Niklas Borg(M) ser ingen anledning till finansiell oro. Åtminstone inte för stunden. Han räknar med att Bixia hämtar sig under 2023 och påpekar att Bixia haft många vinstrika år innan dess.
Oppositionspolitikern Michael Cocozza (LL) anser att Bixia bör banta sin verksamhet. Bara 30 procent av Bixias kunder är Linköpingbor.
En märklig inställning av en företagsledare, tycker jag. BoTrygg har inte byggt upp sin storlek och finansiella status och Cocozzas privata miljardförmögenhet genom att begränsa sig till att bygga hus i Linköpings kommun.
Om vi bläddrar framåt i tidningen hittar vi en solskensartikel om lantbrukaren Stig Widell som äger gården Orrnäs utanför Ödeshög. Han äger ett vattenkraftverk vid Orrnäsån som producerar 300 000 kilowattimmar per år. Kraftverket är från 1918 men lades ner 1970 och 2008 tog Widell upp driften igen. 300 000 kilowattimmar räcker till 15 eluppvärmda villor per år.
Elmarknaden diskuteras intensivt just nu och är fler småskaliga lösningar a la Orrnäs framtidens melodi? Nej. Knappast. Reportaget får ses som kuriosa och elproduktionen är ett komplement till en traditionell Östgötagård vars bas är 150 dikor. Corren gillar att skriva om små klurigheter på landsbygden.
Se det lilla i det stora och det stora i det lilla, predikade Correns dåvarande chefredaktör Bertil Torekull på 1980-talet
FOTNOT.
Dikornas uppgift är att föda upp kalvar som växer mycket och ger kött. Det speciella med dessa kor är att kalven får dia på kon istället för att vi människor tar hennes mjölk. En ko som bara har sin egen kalv kallas diko och en ko som har både sin egen kalv och andra kalvar som diar kallas amko.
Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
Kommentarer
Skicka en kommentar