Visst är det en särskild patina över Parkskolans fasad i vårsolens glans? Lägg särskilt märke till de tre innovativa betonggluggarna där det en gång suttit fönster. Så här har det sett ut i flera decennier.
Parkskolan är ett utmärkt exempel på vad som händer när en centralt placerad byggnad får förfalla år efter år. Till slut blir det ett självklart inslag i stadsbilden och ingen orkar bry sig. Jag befarar att en mångdubbelt större byggnad ett par hundra meter västerut går samma öde till mötes. Jag menar förstås Nordmills gamla kvarn.
Utrymmet framför porten på Kungsvägen har i alla fall kommit till användning. Där har uppstått en inofficiell parkeringsplats för gymmets kunder på andra sidan gatan. Därmed besannande den gamla regel som säger att varhelst en tom, central yta finns uppstår en spontan parkeringsplats. Alltid något, sa bonn när skethuset brann.
Mjölby har välplanerade och prydliga bostadsområden i stans utkanter; Slomarp, Ryttarhagen, Eldslösa och området kring Vifolkavallen. Om stans centrum kan man säga mycket men vackert är det inte. I bästa fall är det funktionellt.
Kommentarer
Skicka en kommentar