Linköpings GK behåller medlemslånen

För ett och ett halvt år sedan konverterade Mjölby GK medlemslånen till spelrätter. Det innebar i korthet att medlemmarna efterskänkte medlemslånet på 12 000 kronor i utbyte mot två spelrätter. Den som lyckats sälja eller överlåta spelrätten till en ny medlem njuter frukterna av detta under kommande säsong genom att spela gratis. Vinsten med ändringen ur klubbens synvinkel är att medlemslånen försvinner som en skuldpost ur balansräkningen och denna blir snyggare att visa upp för banken. Mjölby GK genomförde ändringen utan att någon protesterade.

Linköpings GK väljer en annan väg. Där beslutade klubben att fortsätta det nuvarande systemet med medlemslån vid ett extra årsmöte den 8 december i fjol. LG:s ordförande Carl-Stephen Rundquist motiverar sitt motstånd mot spelrätter i en artikel i senaste numret av klubbtidningen.

”Man har på detta sätt överfört problemet till medlemmen som oftast förlorar sin beslutanderätt och vid utträde ur klubben själv får försöka återfå det belopp som spelrätten har. Idag finns det knappast någon klubb där medlemmen återfår det belopp som man satt på spelrätten”, skriver Rundquist.

Däremot har klubben naturligtvis inget emot att enskilda medlemmar efterskänker sitt lån men detta ska ske utan tvång eller påtryckningar.

Hur kan då två golfklubbar på fyra mils avstånd komma till vitt skilda slutsatser? Förklaringen är att de lever under skilda ekonomiska villkor. LG är en gammal klubb, banan byggdes på 1960-talet, med god ekonomi. 2010 års resultaträkning visar visserligen en förlust på 696 000 kronor men om man tittar på balansräkningen ser det annorlunda ut. Klubben har omsättningstillgångar på 4,3 miljoner kronor, varav 3,8 miljoner är lätt tillgängliga på banken, medan de kortfristiga skulderna uppgår till 876 000 kronor.

Linköpingsbanan ska byggas om de närmaste åren och man har anlitat Pierre Fulkes bolag för den uppgiften.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag. Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen