Med Jacob vid tangentbordet

Låt mig berätta en historia om hur en stundens ingivelse leder till nya insikter och kunskaper inom en halvtimme. Tack vare Facebook. Jag har en Facebook-vän som heter Iris Andersson och som är bosatt i Norrköping. Jag har inte träffat henne men har två gemensamma vänner i Boxholm och Borensberg. I fredags besökte Ing-Marie, Mats, Linda och jag Kolmårdens djurpark och jag slängde rutinmässigt in en statusuppdatering om detta besök och beklagade mig över de många och branta backarna. (Gubbgnäll). Iris svarade att då hade vi knallat omkring i hennes ungdoms skidbackar. Mitt svar var att på sätt och vis var det mina hemtrakter också eftersom mina föräldrar föddes i Kvarsebo respektive Krokek. Då visade det sig att Iris som är släktforskare, bad mig om några namn och jag gav henne min farfars namn, Jakob Leonard Larsson f 1853. Det dröjde inte många minuter förrän Iris svar kom i form av en lista med farmor och farfars namn samt åtta av deras tio barn. Samtidigt kom en fråga om jag kän

Tre politiker inom den styrande alliansen har skrivit en strategiplan för Vadstenas turism. Frågan är om inte trion slår in öppna dörrar. Det är i varje fall mitt intryck av ett besök på onsdagens nostalgikväll. Fullsatt på stans sex eller sju krogar, i flera av dem köade gästerna för ett bord som om vi vore på Stureplan, badande turister i Slottsparken, lyxiga farkoster i gästhamnen och bland alla veteranbilar och motorcyklar i hamnen var det svårt att ta sig fram med barnvagn. Bara Skänninge marknad om en vecka kan mäta sig med Vadstena när det gäller trängsel på gatorna. När vi intog grillbuffén i Slottsvillans trädgård fick jag nypa mig i armen för att inse att jag inte satt på en uteservering på Mallorca Den stora parkeringsplatsen vid Rödtornet var full tidigt på eftermiddagen men parkeringsfrågan löste sig tack vare en på 70-talet förvärvad lokalkännedom. De turistansvariga i Vadstenas grannkommuner måste gnissla tänder när de ser stans fördelar i jakten på tu

Gustav Adell (i förgrunden) och Fredrik Andersson på övningsfältet. Mjölbys elitspelare är skingrade för vinden. Gustav Adell och Christoffer Bauman spelar för Linköping, Emil Andersson och Robert Svensson för Landeryd och Andreas Andersson har funnit en ny hemvist i Ombergs GK. Fredrik Andersson, som fram till i våras representerade Mjölby, har funnit en ny roll som caddie åt Niklas Lemke. Premiären slutade lyckligt. Lemke slutade trea i Nordea Masters på Bro Hof. I ett mejl berättar Fredrik att han ska gå caddie åt Niklas Lemke också denna vecka i en tävling på Irland och sedan får han se vad som händer. Han har inte gett upp sin egen karriär men den ligger lite på is just nu. - Eller rättare sagt kan de här två veckorna ses som en studieresa. Bra att veta vad som krävs för att kunna mäta sig med de bästa, skriver Fredrik. I hemmaklubben hade Fredrik en lysande amatörkarriär med en vinst i Nordiska Mästerskapen i Helsingfors som främsta merit. Under fjolårets golfvecka

Med Piraternas match mot Indianerna på näthinnan kan jag konstatera att speedway är god underhållning i TV-rutan. Det finns en inneboende dynamik och spänning som går genom rutan och poängräkningen är finurlig. Bara etanoldoften saknas. I vältalige Greg Hancock har Piraternas en ledargestalt som bokstavligen lotsar sina unga lagkamrater till segrar. Att det finns två Motalakillar i laget (bröderna Davidsson) måste vara unikt i en bransch befolkad av främlingslegionärer. Till underhållningsmomentet räknar jag också den utskällning på bredaste östgötska som en Piratenledare bestod domaren med efter incidenten i 14:e heatet. Levererad på en svart sorgtelefon årsmodell -58. Så här minns jag inte mina inhopp som speedwayreporter på Duntis våren 1978 men på den tiden låg Piraterna i näst högsta serien och åskådarleden var glesa. Direktsändningar i TV var inte att tänka på. Möjligen fanns ett kort referat i Sportspegeln. Piraterna förlorade visserligen seriefinalen i sista heatet me

Viringeområdet är attraktivt. Somliga är beredda att stämma Mjölby kommun för en plats på det område som låg mer eller mindre i träda under ett decennium. B yggmotet på Lidingö AB ville köpa en 2 800 kvm stor markyta på Viringeområdet men nekades på grund av att byggnadsnämnden inte beviljat byggnadslov. Den planerade byggnaden anses inte passa in i miljön. Byggentreprenören påstår att han fått ett muntligt besked från dåvarande näringslivschefen Peter Larsson att ett bygglov var beviljat. Något som Larsson förnekar. Den här historien bekräftar vad jag lärt mig under alla de år jag bevakat kommunpolitik, nämligen att beslutsfattare i näringslivet inte begriper, eller vill begripa, den kommunala beslutsprocessen. Det klassiska exemplet är direktören som förtrytsamt säger att ”jag har ju talat med kommunalrådet” och därmed skulle alla problem vara undanröjda. Jag anser det uteslutet att den rutinerade Peter Larsson utlovar ett bygglov som en självständig myndighet, byggnadsnämnd

En vinnartrio: Kristina Rydén, Sören Eriksson och Elin Carlswärd Roine Karlsson hade inga svårigheter att pricka green på 18:e ... ... liksom Anette Andersson För att vinna en korthålstävling krävs att man har bra handlag med korta järn och puttern. Det hade trion Sören Eriksson (A-klassen, 44 slag netto), Kristina Rydén (B-klassen 49 slag) och Elin Carlswärd (49 slag, C-klassen) idag (torsdag). Elin Carlswärd fick ett extrapris för sin prestation att pricka flaggstången på sista hålet. En fjärde pristagare var Conny Glad vars boll stannade endast 12 cm från hål på sista hålet. 18:e gick från gräsmattan framför klubbhuset till 18:e green och ni ska vara övertygade om att det var många sakkunniga blickar som granskade swing och bollbana. Arrangörerna hade konstruerat en bana som visade Miskarp ur ovanliga vinklar. Inga mått var angivna utan det fick var och en räkna ut. Vad sägs om slag över dammen från sjuans fairway till åttans green eller från 13:e damtee över till tolva