Fortsätt till huvudinnehåll

TV-apparater är billigare

På 1970-talet var jag säljare på Luxor Industri AB i Motala med Mellansverige som distrikt. Jag fick goda inblickar i hur hemelektronikhandeln fungerade och slås av likheterna med dagens handel, nämligen överetablering av butiker och hård prispress. Det senaste offret var som bekant Onoff som gick i konkurs i början av veckan.

Två avgörande skillnader finns. Dagens handel domineras av några stora kedjor som Expert, Elgiganten, Media Mark, Siba och fram till denna vecka Onoff, vilka karakteriseras av aggressiv marknadsföring och låga priser. På 70-talet saknades butikskedjor av motsvarande slag utan marknaden dominerades av privatägda butiker. De senare var mer eller mindre knutna till respektive huvudleverantör; Luxor, Philips eller Telefunken.

Men det är en spännande bransch som i jämn ström lanserat nya produkter med bättre prestanda, högre kvalitet och lägre priser. På 70-talet kom VHS-bandspelarna, sedan följde satellitmottagare, Walkman, mindre och billigare musikanläggningar, DVD-spelare, mobiltelefoner och de gamla tjock-TV har ersatts av platt-TV med fantastisk bild. För att inte tala om digitala kameror för stillbild eller rörlig bild.

Om vi tittar närmare på den dominerande produkten, TV, kan vi konstatera att den blivit mycket billigare med åren. En 26-tums TV kostade 1975 cirka 5 000 kronor och samma pris råder idag. 5 000 kronor då motsvarar 25 636,98 kronor i juni 2011. (412,74 procent).

Tänk om personbilar haft samma prisutveckling? Eller bensinpriset? Tanken svindlar.

Idag är det ytterst sällan en TV-apparat krånglar. Det har gått så långt att de serviceverkstäder som fanns i varje butik är borta idag. Möjligen kan ett blixtnedslag vålla problem.

Och framförallt är programutbudet annorlunda. Då fanns två kanaler att titta. Idag har jag 24 kanaler att välja bland även om jag bara tittar på sex eller sju.

Prisuppgiften kommer från SCB:s hemsida.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom