Fortsätt till huvudinnehåll

Fotbollskommentatorer hoppar från tuva till tuva


Sportbladet gjorde i början av veckan en stor sak av att Pontus Kåmark slutar kommentera fotboll för TV 4 efter elva år. Kåmark fick välja mellan TV 4 och sitt jobb för ett utländskt spelbolag och han valde det senare. Dam-VM i Tyskland blir hans sista uppdrag. Inget märkvärdigt med det. TV 4 klarar sig utmärkt utan Kåmark. Niklas Wikegård (hockey) ställdes inför samma val när han erbjöds ett kontrakt med TV 4 och tvekade inte att lämna sitt spelbolag, vilket det nu var.

Det är bra att TV 4 sätter en rågång mellan olika typer av uppdrag. Jag tycker att det stärker kanalens journalistiska trovärdighet. Har en tid undrat över Glenn Strömbergs dribblande mellan Viasat och SVT. Snacka om att sitta på fler stolar. Förutom detta kokar han pasta i särskilda grytor, häller i olivolja däremellan och ger ut kokböcker.

Jag tycker att Glenn Strömberg är en aning överskattad som fotbollsanalytiker och har lite svårt att förstå att han hamnat så högt i fotbollshierarkin. Men det är klart att ”han är ju en go göbbe från Götebarrg”.

Jens Fjellström i Canal Sport är väl så duktig men han får inga reklamuppdrag. Skillnaden är väl att Fjellström var en habil allsvensk fotbollsspelare men nådde aldrig landslaget.

Och Thomas Nordahl har inga uppdrag alls efter flera goda år på Viasat. I kommersiell TV sker personförändringarna snabbt, vilket också Glenn Hysén fått känna på. Hysén fick t o m gå till arbetsförmedlingen en gång och intervjuades i tidningen om denna exklusiva upplevelse.

En kompis drev under många år en lanthandel i Västra Harg. Han arrangerade också en fotbollspub en lördag i månaden under Tipsextrasäsongen och vid ett tillfälle var Thomas Nordahl inbjuden som gästtalare. Publiken bestod av män i olika åldrar, lite lagom fotbollsintresserade, någon med ett förflutet i ortens div V-lag men mest lantbrukare och skogsarbetare som ville prata bort några timmar efter veckans ensamarbete i skogar och på åkrar. Thomas trodde tydligen att publiken var verkliga fotbollskonnässörer och drog igång en avancerad taktikföreläsning långt utöver nivån ”press på bollhållaren.”

Publiken nickade till en början instämmande mest av artighet, men gjorde allt tätare turer fram till bardisken och övergick till att prata om årets skörd och den stundande älgjakten. TV-matchen rönte allt mindre intresse.

Correns och Sydsvenska förre sportchef Åke Stolt gjorde samma resa till lanthandelns källare i Önnebo. Resultatet av resan till de forna hemmatrakterna blev ett utmärkt kåseri i Sydsvenskan kommande lördag. Det är väl sådant som kallas korsbefruktning i publicistikens värld.

Åke Stolts slutkläm i kåseriet var den i Östergötland välkända vitsen om resenären som tog in på Skänninge stadshotell en fredagskväll och frågade portieren om det fanns något nöjesliv i stan. Och fick svaret: nej, hon är i Mjölby denna vecka.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och