Fortsätt till huvudinnehåll

Fotbollskommentatorer hoppar från tuva till tuva


Sportbladet gjorde i början av veckan en stor sak av att Pontus Kåmark slutar kommentera fotboll för TV 4 efter elva år. Kåmark fick välja mellan TV 4 och sitt jobb för ett utländskt spelbolag och han valde det senare. Dam-VM i Tyskland blir hans sista uppdrag. Inget märkvärdigt med det. TV 4 klarar sig utmärkt utan Kåmark. Niklas Wikegård (hockey) ställdes inför samma val när han erbjöds ett kontrakt med TV 4 och tvekade inte att lämna sitt spelbolag, vilket det nu var.

Det är bra att TV 4 sätter en rågång mellan olika typer av uppdrag. Jag tycker att det stärker kanalens journalistiska trovärdighet. Har en tid undrat över Glenn Strömbergs dribblande mellan Viasat och SVT. Snacka om att sitta på fler stolar. Förutom detta kokar han pasta i särskilda grytor, häller i olivolja däremellan och ger ut kokböcker.

Jag tycker att Glenn Strömberg är en aning överskattad som fotbollsanalytiker och har lite svårt att förstå att han hamnat så högt i fotbollshierarkin. Men det är klart att ”han är ju en go göbbe från Götebarrg”.

Jens Fjellström i Canal Sport är väl så duktig men han får inga reklamuppdrag. Skillnaden är väl att Fjellström var en habil allsvensk fotbollsspelare men nådde aldrig landslaget.

Och Thomas Nordahl har inga uppdrag alls efter flera goda år på Viasat. I kommersiell TV sker personförändringarna snabbt, vilket också Glenn Hysén fått känna på. Hysén fick t o m gå till arbetsförmedlingen en gång och intervjuades i tidningen om denna exklusiva upplevelse.

En kompis drev under många år en lanthandel i Västra Harg. Han arrangerade också en fotbollspub en lördag i månaden under Tipsextrasäsongen och vid ett tillfälle var Thomas Nordahl inbjuden som gästtalare. Publiken bestod av män i olika åldrar, lite lagom fotbollsintresserade, någon med ett förflutet i ortens div V-lag men mest lantbrukare och skogsarbetare som ville prata bort några timmar efter veckans ensamarbete i skogar och på åkrar. Thomas trodde tydligen att publiken var verkliga fotbollskonnässörer och drog igång en avancerad taktikföreläsning långt utöver nivån ”press på bollhållaren.”

Publiken nickade till en början instämmande mest av artighet, men gjorde allt tätare turer fram till bardisken och övergick till att prata om årets skörd och den stundande älgjakten. TV-matchen rönte allt mindre intresse.

Correns och Sydsvenska förre sportchef Åke Stolt gjorde samma resa till lanthandelns källare i Önnebo. Resultatet av resan till de forna hemmatrakterna blev ett utmärkt kåseri i Sydsvenskan kommande lördag. Det är väl sådant som kallas korsbefruktning i publicistikens värld.

Åke Stolts slutkläm i kåseriet var den i Östergötland välkända vitsen om resenären som tog in på Skänninge stadshotell en fredagskväll och frågade portieren om det fanns något nöjesliv i stan. Och fick svaret: nej, hon är i Mjölby denna vecka.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...