Låt mig berätta en historia om hur en stundens ingivelse leder till nya insikter och kunskaper inom en halvtimme. Tack vare Facebook.
Jag har en Facebook-vän som heter Iris Andersson och som är bosatt i Norrköping. Jag har inte träffat henne men har två gemensamma vänner i Boxholm och Borensberg. I fredags besökte Ing-Marie, Mats, Linda och jag Kolmårdens djurpark och jag slängde rutinmässigt in en statusuppdatering om detta besök och beklagade mig över de många och branta backarna. (Gubbgnäll).
Iris svarade att då hade vi knallat omkring i hennes ungdoms skidbackar. Mitt svar var att på sätt och vis var det mina hemtrakter också eftersom mina föräldrar föddes i Kvarsebo respektive Krokek. Då visade det sig att Iris som är släktforskare, bad mig om några namn och jag gav henne min farfars namn, Jakob Leonard Larsson f 1853. Det dröjde inte många minuter förrän Iris svar kom i form av en lista med farmor och farfars namn samt åtta av deras tio barn. Samtidigt kom en fråga om jag kände till någon Blom f 1871 i Kvarsebo eftersom min farmors flicknamn var Blom, men där kunde jag inte bidra med något men troligen finns där någon anknytning eftersom Kvarsebo var en glest befolkad socken i slutet av 1800-talet. Iris hade en ingift faster vars släkt kom från denna del av Kvarsebo socken.
Jag tänker inte trötta er med fler detaljer och för en rutinerad släktforskare är detta kanske vardag, men för mig är det en Aha-upplevelse. Facebook när det är som bäst. Händelsen sporrar mig till ytterligare släktforskning när höstmörkret faller.
Kommentarer
Skicka en kommentar