"Kom igen när ni får napp"

Medierna och idrotten lever i en symbios. Antingen är uppmärksamheten välförtjänt eller oförtjänt beroende på vinkeln på artikeln eller inslaget. Perioder av relativt lugn avlöses av mer turbulenta förlopp. Somliga idrottsledare glömmer aldrig en verklig eller inbillad oförrätt.

De stora lagidrotterna dominerar utrymmet och så har det sett ut i många år. Fotbollen var ohotad herre på täppan till 60-talet när ishockeyn började sticka upp. ”Jaså, har du tid att komma hit, hockeyn har ju börjat” kunde det låta från fotbollshåll när höstsäsongen skulle dra igång. Idag kan vi väl säga att storheterna är lika dominerande. Travet får också mycket uppmärksamhet och på sistone är det mycket speedway.

Andra mindre publika idrotter som fri idrott, cykel, casting, bågskytte, sportskytte och kanot har svårare att närma sig medias köttgrytor. Klassisk är Bengt Bedrups avsågning när Castingförbundet ville ha besök av Sportspegeln inför ett svenskt mästerskap: ”Kom igen när ni får napp”.

En sport som inte har dessa bekymmer är golf åtminstone om det handlar om stora tävlingar på andra sidan Atlanten. I helgens sändningar från Players berättade Tommy Billberg att slutsegraren Martin Kaymer gjorde TV- och radiointervjuer i en och en halv timmes tid efter den inledande 63-rundan i torsdags. Det blev en lång dag innan tysken kunde lägga sig på sofflocket och drömma om fler birdies.

Men stjärnorna klagar inte. Intervjuer ingår i uppdraget och de är mediatränade och skyldiga att ställa upp för de stora TV-bolagen. De är medvetna om att uppmärksamhet i främst TV är en förutsättning för de feta sponsorkontrakt som förekommer i golfen. The big money och media går hand i hand. Omdömet gäller för alla sporter numera. Det finns längre inga tjuriga, egensinniga långskidåkare som flyr undan journalisterna ut i den skog de kom ifrån.

Snart lämnar jag detta nötta skrivbord för ett par dagar i den östgötska skärgården tillsammans med Roger Stark. Det var Roger som lockade in mig på denna bana 1965 med radskriverier i Motala Tidning. Roger är hängiven fiskare sedan barnsben och till skillnad från castingkillarna får han alltid napp.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen