Den lånade pistolen

Mjölby tingsrätt

Det grövsta våldsbrottet inträffar också på små orter. Motiv, omständigheter och tillvägagångssätt varierar.

I slutet av 1980-talet inträffade ett mord i Ödeshög som fick massmedial uppmärksamhet också utanför Östergötland. Offret var en nyskild medelålders man, boende mitt i ”bynn”. Han var ersättare i en politisk nämnd och därför fick fallet heta politikermordet i Aftonbladet.

Mannen påträffades död innanför ytterdörren. Inga yttre skador syntes och polisen misstänkte inget brott utan kroppen fördes till rättsläkarstationen i Linköping för obduktion. Där påträffades en finkalibrig kula i hjärnan och plötsligt handlade det om en mordutredning. Ryktet spred sig och en av de första som kollade med polisen var min kollega Johan Rödin på Mjölbyredaktionen men ett polisbefäl ljög om mordet. Motivet till lögnen var svårförståeligt. Efter ytterligare något dygn kallade polisen till en intetsägande presskonferens i Mjölby som leddes av polismästaren Leif Ternström. Polismästaren hade ”sekretess” stämplat i pannan.

Utredarna hade nog ställt in sig på ett spaningsmord men upplösningen kom tidigare än väntat. En medelålders man häktades misstänkt för mord och erkände vid häktningsförhandlingen i Mjölby. Han hade inlett en relation med mordoffrets förra hustru. Hon hade berättat att den mördade varit elak och hårdhänt mot henne och sönerna under flera år. Det var tydligen tillräckligt motiv för ett mord. Ett kok stryk må så vara men att plocka fram en pistol utan tanke på konsekvenserna var obegripligt. Ingen övertygande förklaring gavs heller vid rättegången. Den mannen var mycket tystlåten.

Paret var ute och cyklade en vacker försommarkväll när mördaren fejkade ett fel på kedjan. Han uppmanade kvinnan att åka hem i förväg och sätta på kaffet medan han lagade cykeln. Med henne ur vägen sökte han upp hennes förre man, ringde på ytterdörren och satte omgående ett skott i pannan. Sedan vände han lugnt och cyklade hem till det väntande fikat.

Häktningsförhandlingen hölls bakom lyckta dörrar. Det var en förtätad stämning när polisen förde bort honom till häktets bil och inte ett ord yttrades.  Han gjorde inget försök att dölja ansiktet inför oss journalister. I fönstret ovanför trängdes Correns Peter Jigerström och Aftonbladets Kai Rehn om en annorlunda bildvinkel.

En lättad chefsåklagare Bo Jacobsson summerade läget vid en improviserad presskonferens. ”Han var huvudmisstänkt från början och vi kollade vapenregistret. Det visade sig att hans son var innehavare av en sportskyttepistol och att han lånat ut vapnet till sin far vid tidpunkten för mordet. Vi kollade pistolen mot den kula som satt i offret och matchningen var perfekt.

Ställd inför faktum valde han att erkänna omgående. Vi hade tur för utan den tekniska bevisningen hade han knappast erkänt.”

Verklighetens mördare är sällan så fiffiga som i kriminalromanerna.  Ett långt kast från Västra väggar ut i Vättern hade annars varit att rekommendera. Han dömdes förstås till ett långt fängelsestraff.

Kvinnan i dramat råkade också illa ut. I början av utredningen var hon misstänkt för stämpling till mord och häktades. Hon var psykiskt illa däran och häktningsförhandlingen hölls på sjukhus.  Men efter några dagars utredning stod det klart att hon var helt ovetande om mordplanerna och avfördes från utredningen. Men ett offer var hon också.