Lade ner två timmar på att lyssna på Olof Lundhs intervju med Anders Svensson i den förres podcast. Den där intervjun som det blev lite rabalder kring för att Svensson kritiserade Hamrén. Men det var väl inga sensationer som uttalades? Svensson anser att förbundskaptenen vill vara populär till varje pris och att han anpassar budskapet så att mottagaren blir nöjd. Men sånt gör vi oss väl skyldiga till lite till mans?
Valde att lyssna på Anders Svensson med östgötska
öron. Många öser beröm över Ödeshögssonen Peter Wettergren och Svensson är
inget undantag. ”Den enda tränare som kunnat övertyga mig när vi haft olika
åsikter. Peter kan verkligen fotboll”.
När
så många berömmer Wettergren undrar jag varför han inte har
huvudansvaret för ett lag?
Svensson om Ingesson: ”Klas är inte den största
taktikern men har en naturlig pondus i omklädningsrummet på grund av sina
erfarenheter från landslaget och spel utomlands.” Svensson anser att Ingesson
är prestigelös och villig att lyssna på spelarnas åsikter.
Och
hittills har väl Ödeshögskillarna lyckats rätt bra i
Elfsborg. De gulsvarta ligger tvåa i tabellen. Ska bli intressant att höra
tongångarna i oktober.
Om man ska tro Anders Svensson är allsvenska
fotbollsklubbar rena samtalsklubbarna. Det förs ändlösa diskussioner om taktik,
träning, spelfilosofi etc. Anders förespråkar konstruktiv, teknisk fotboll och
föraktar storvuxna terränglöpare. Ibland är det viktigare att spela en
attraktiv fotboll än att vinna.
Men
vadå,
invände Olof Lundh. Fansen anser väl att det är viktigast att laget vinner?
Nej, så enkelt är det inte, enligt Anders.
Framtiden?
Anders har tillräckligt på banken för att klara livhanken året ut men tänker
inte ligga på sofflocket när den aktiva karriären är slut. Han vill gärna
kommentera fotboll på TV eller hjälpa till med utvecklingen av lovande ungdomar
i Elfsborg, men man har inte fört några diskussioner med cheferna i klubben.
Han säger att det är fotboll han kan och har svårt att omplantera sig till en
annan yrkesroll vid 36 års ålder.
Mitt intryck av den nästan två timmar långa
intervjun är delat. Anders Svensson framstår i vissa stycken som sympatisk och
kunnig men också som grälsjuk och inskränkt. Ibland har han svårt att slutföra
sina resonemang, särskilt när han berättar om relationerna med sina tränare. Kanske
rädd att trampa någon mer än Hamrén på tårna.
Orkar
man tänka på fotboll dygnets alla vakna timmar?
Kommentarer
Skicka en kommentar