Med Jacob vid tangentbordet

Sista måndagen i juni och Broarnas dag med förlustelser är förbi. Det är den här tiden på året när stan avfolkas och Mjölbyborna dra till sina sommarparadis i Blåvik, Malexander och Nässja. Eller kanske Mallis. Det märks på den glesa trafiken om inte annat. Trafikljusen blinkar gult vid Kungsporten i vanlig ordning. Bara Östgötatrafikens rödgula järnvägsvagnar rullar som vanligt över bron. Fotbolls-VM rullar vidare och jag har inte tröttnat ännu. Tommy Engstrand sa i TV:s sportpanel att det var kanske det roligaste hittills. Jag är benägen att hålla med- Det slår mig att lag som Holland (Robben), Brasilien (Neymar) och Argentina (Messi) är mycket beroende av sina stora stjärnor. Det händer inte så mycket framåt om dessa herrar inte är inblandade. Myten om sambafotboll och Brasiliens tekniska överlägsenhet är spräckt. Brasilien verkar inte så märkvärdigt jämfört med de övriga topplagen, Neymar undantagen förstås. Tycker att Mexikos Alexis Sanches var lika bra som den hajpade b

  M jölby har ingen självklar kändis att skryta med som grannkommunerna. Ingen Gösta Löfgren, ingen Den heliga Birgitta och ingen Klas Ingesson. Här finns bara hederliga Svenssons (en majoritet) som går till jobbet varje dag utan den strålglans som omger kändisar. Funderar på om det är detta som gör att Per Olof Ahl (KappAhl) får en minnesplats i nyanlagda Lillå Parken. Jag är inte helt övertygad om att valet var självklart. Per Olof Ahl är visserligen född i Mjölby men hans bana som framgångsrik affärsman startade i en källarbutik i Mölndal 1953 där han sålde billiga damkappor och bojkottades av konkurrenterna. Företaget växte till en stor och lönsam butikskedja med både dam- och herrkonfektion. KappAhl lämnade företagets drift till en son 1986 och drog sig tillbaka till sitt gods i Skåne. Han dog för 18 år sedan. Om du gör en enkät på gatan idag tror jag det är få människor under 50 som känner igen hans namn. Om motionens intention var att lyfta fram entreprenö

J ag är visserligen part i målet men konstaterar att jag har svårt att existera utan en morgontidning även om sociala medier gör alltmer anspråk på min väl tillmätta fritid. En fullmatad morgontidning bjuder på nyttig information, överraskningar och matnyttiga tips. Det händer ibland att jag retar mig på sakfel och att somliga makthavare slipper följdfrågor. I dagens Corren fäste jag mig vid tre artiklar: 1) Ernst Kleins recension av Jens Lapidus senaste spänningsroman. 2) Motala kommuns och Thomas Grubers tvist  i länsstyrelsen. 3) Den positiva artikeln om att Toyota (BT) i Mjölby behöver nyanställa. Klein kan inte undvika att ge Mons Kallentoft ytterligare en känga när han recenserar Jens Lapidus VIP-rummet. Advokatens roman är säkerligen överdriven men har en trovärdig intrig jämfört med Kallentofts Zack där människoätande vargar har en framträdande roll. VIP-rummet hör till de böcker jag ska läsa i sommar. Zack lockar inte. Fastighetsägaren Thomas Gruber har var

Riktigt tjusig blir Lillå Parken, granne med bangolfen och ICA i Mjölby. Färdiggräs redan på plats och smakfulla stensättningar utmed promenadvägen. Förmodligen återstår bara asfaltering och några parkbänkar så är det klart. Samt några hektoliter vatten till den nyanlagda gräsmattan förstås. Planteringarna får också godkänt. När parkbygget startade sades det att det var en förberedelse inför det som komma skall, nämligen bygget av två punkthus i kvarteret Rosenkammaren knappt hundra meter söderut. Med en sådan investering i närmiljön står det väl klart att en majoritet av kommunfullmäktiges medlemmar säger ja till den detaljplan som behandlas vid augustisammanträdet? Eller har förespråkarna för att bevara BEMAB-huset fått ett starkt grepp om kommunfullmäktiges ledamöter? Detta möte blir mer spännande än valrörelsen. Hur som helst. Anläggningar av det här slaget i stadsmiljön får applåder av mig.

D agens tema är gräs. Gräs att klippa, gräs att spela golf på och gräs att spela fotboll på. Just nu är min 25 kvm radhusgräsmatta nyklippt. Jag är riktigt nöjd när jag blickar ut över den. Visserligen med stora inslag av klöver och mossa men mjuk och skön att gå på. Den enda skönhetsfläcken är den bruna fläck jag åstadkom när jag lade ifrån mig grillgallret i helgen, men lite spill får man stå ut med i jakten på en perfekt karrékotlett. För någon månad sedan var det ganska mycket publicitet när en PR-sinnad gräsodlare utanför Skänninge fick sälja gräsmatta för miljonbelopp till Friends Arena. Svenskt gräs skulle vara motståndskraftigare än holländskt sas det. Med undantag av Aftonbladet var ingen inget medium som noterade att Skänningegräset fick bytas ut tre veckor senare. Nu är jag kanske lite elak för gräset på nationalarena utsätts för ett ovanligt hårt slitage, inte av AIK eller landslaget, utan av de konserter som förekommer där. Förvisa konserterna till Hultsfred tycke