Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens tema är gräs



Dagens tema är gräs. Gräs att klippa, gräs att spela golf på och gräs att spela fotboll på. Just nu är min 25 kvm radhusgräsmatta nyklippt. Jag är riktigt nöjd när jag blickar ut över den. Visserligen med stora inslag av klöver och mossa men mjuk och skön att gå på. Den enda skönhetsfläcken är den bruna fläck jag åstadkom när jag lade ifrån mig grillgallret i helgen, men lite spill får man stå ut med i jakten på en perfekt karrékotlett.

För någon månad sedan var det ganska mycket publicitet när en PR-sinnad gräsodlare utanför Skänninge fick sälja gräsmatta för miljonbelopp till Friends Arena. Svenskt gräs skulle vara motståndskraftigare än holländskt sas det. Med undantag av Aftonbladet var ingen inget medium som noterade att Skänningegräset fick bytas ut tre veckor senare. Nu är jag kanske lite elak för gräset på nationalarena utsätts för ett ovanligt hårt slitage, inte av AIK eller landslaget, utan av de konserter som förekommer där. Förvisa konserterna till Hultsfred tycker jag. Eller Bråvalla.

Hur kan någon vilja ge åtta miljoner för de gräsmattor som finns på Motala golfbana? Frågan är berättigad men för Jan-Ove Boll är svaret självklart. Om jag uttrycker mig försiktigt är inte Motalas bana populär bland övriga östgötska golfare. En reporter på golf.se som ringde mig i morse sa att han spelat banan två gånger, första och sista. Blinda utslag och dito inspel är inte populärt hos någon golfare och alla över 40 får ont i benen av allt trampande i backarna. Men banan är fostrande och Motalaborna ofta i topp på de regionala tävlingarna.

För de tusentals som åker Vätternrundan blir det annat trampande i backarna- För egen del är förhållandet till Vätternrundan ett avslutat kapitel för länge sedan. Boring.


Hoppas solen tittar fram men var försiktig med grillen så att du inte bränner upp gräsmattan. Vi hörs och syns i klorofyllan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom