Dagens tema är gräs.
Gräs att klippa, gräs att spela golf på och gräs att spela fotboll på. Just nu
är min 25 kvm radhusgräsmatta nyklippt. Jag är riktigt nöjd när jag blickar ut
över den. Visserligen med stora inslag av klöver och mossa men mjuk och skön
att gå på. Den enda skönhetsfläcken är den bruna fläck jag åstadkom när jag
lade ifrån mig grillgallret i helgen, men lite spill får man stå ut med i
jakten på en perfekt karrékotlett.
För någon månad sedan var det ganska mycket
publicitet när en PR-sinnad gräsodlare utanför Skänninge fick sälja gräsmatta
för miljonbelopp till Friends Arena. Svenskt gräs skulle vara
motståndskraftigare än holländskt sas det. Med undantag av Aftonbladet var
ingen inget medium som noterade att Skänningegräset fick bytas ut tre veckor
senare. Nu är jag kanske lite elak för gräset på nationalarena utsätts för ett
ovanligt hårt slitage, inte av AIK eller landslaget, utan av de konserter som
förekommer där. Förvisa konserterna till Hultsfred tycker jag. Eller Bråvalla.
Hur
kan någon vilja ge åtta miljoner för de gräsmattor som
finns på Motala golfbana? Frågan är berättigad men för Jan-Ove Boll är svaret
självklart. Om jag uttrycker mig försiktigt är inte Motalas bana populär bland
övriga östgötska golfare. En reporter på golf.se som ringde mig i morse sa att
han spelat banan två gånger, första och sista. Blinda utslag och dito inspel är
inte populärt hos någon golfare och alla över 40 får ont i benen av allt
trampande i backarna. Men banan är fostrande och Motalaborna ofta i topp på de
regionala tävlingarna.
För de tusentals som åker Vätternrundan blir det
annat trampande i backarna- För egen del är förhållandet till Vätternrundan
ett avslutat kapitel för länge sedan. Boring.
Hoppas
solen tittar fram men var försiktig med grillen så att
du inte bränner upp gräsmattan. Vi hörs och syns i klorofyllan.
Kommentarer
Skicka en kommentar