Med Jacob vid tangentbordet

Så har jag då sett min andra Triathlontävling på mindre än ett år. Ingen i dessa trakter har väl missat att världseliten gjort upp i Motala och att självplågarna fått stifta bekantskap med Vätterns kalla vatten (14 grader). Första gången jag såg en tävling var Iron Man på Mallorca i september. De var vassare än deltagarna i lördags. Avslutade med en maraton, 4 295 meter) mot bara 3 000 meter ut mot Råssnäsudden. (På den udden har jag skenat många gånger fast med en annan avsikt.) Men kul var det och spännande. Den långe dansken Martin Jensen ledde vid växlingen från cykel till löpning men orkade inte hålla undan för fransosen Cyril Viennot som passerade och vann med 13 sekunders marginal efter nästan fem timmar. Viennot var så trött att han bad att få sitta när fotografen Micke Fransson tog bilder efter målgången. Damklassens vinnare, Mary Beth Ellis, USA, var helt överlägsen med en segermarginal på sju minuter. De två ”speakarna” höll liv i tävlingen med ständig

Inbjudande ställe? Måndagen den 28 maj 2002 . Vattenverkstan i Skänninge invigs av landshövding Björn Eriksson och kommunalrådet Jörgen Oskarsson. Många glada skolbarn på plats som tar landshövdingens autograf. Den senare är på ett strålande humör, tar i från tårna i vanlig ordning och förutspår 8 000 årliga besökare. Oskarsson är mer återhållsam och talar om våtmarker och utdikning i största allmänhet. Kanske anar han att nedläggningen kommer den dag EU-bidraget tar slut. Den här minnesbilden rinner upp framför ögonen när jag läser det senaste inlägget om Vattenverkstan. En Skänningebo irriterade sig på områdets ömkliga tillstånd och skrev till kommunen för att få åtgärder till stånd. Service- och teknikförvaltningen kommer i år eller nästa år att göra i ordning parken. Skräp och sly ska tas bort, gräsytor klippas, träbroarna ses över och vattendiken rensas, skriver nämnden. Förfallet har avancerat för långt. På sikt ska en grusad gång- och cykelväg anläggas på söd

Ibland b lir man förvånad trots många år i livet och nästan lika många i yrket. Min son Mats mejlade mig och bad mig ta en titt på Golf Digests internationella upplaga (finns på nätet ) the most anoying golf partners. Och ta mig tusan! Har inte GD kopierat mitt gamla kåseri från Svensk Golf 1999 (nr 12 sid 106) där jag beskrev de olika typer som jag haft nöjet att spela med genom åren. Medan jag skrivit om Prylgalningen, Klubbmästaren och Festprissen har GD berättat om Paragrafryttaren, Swingtipsaren, Mobiltelefonälskaren och några fler. Allesammans typer med förmåga att förstöra en golfrunda. Visst är det märkligt att samma idé dyker upp på andra sidan pölen 16 år senare. Största skillnaden är att Svensk Golf lät en tecknare illustrera mina gubbar medan GD har fotograferat de befängda situationer som kan uppstå på en golfbana. Den mer ekonomiskt sinnade kan kanske börja funderar i termer av idéstöld och skadestånd men glöm det. Omöjligt att bevisa. Jag är lite

Norra hamnen. N orska eller svenska?   Vilken kassa du än närmar dig i Strömstad får du frågan. Och i hög grad blir norska svaret. Gränshandeln i norra Bohuslän måste vara unik i Sverige konstaterar jag efter en weekend på orten. Norska bilar av olika storlekar inte sällan stora SUV-ar), norska båtar i vikar och fjordar dominerar blickfånget och på restaurangen och kaféer klingar norskan mest och högst. Det började med ett besök på Systembolaget där kassörskan var en norska. Döm om min förvåning när vi upptäckte ännu ett Systembolag i ett köpcentrum någon kilometer därifrån. Och jag som av lokala kommunpolitiker fått höra att Systembolaget har principen ”en kommun en butik” när det gäller små kommuner. Undantaget heter förstås Strömstad. Norrmännen har stor köpkraft (oljepengar) och priserna i Norge är höga på livsmedel, alkohol och textilvaror och det är anledningarna till att norrmännen söker sig över gränsen. Och så här ser det ut året runt försäkrar ortsborna

N yheten om att Tasman Metals tar en tillfällig (?) paus i ansträngningarna att exploatera en gruva i Norra Kärr var förra veckans största lokala nyhet. Som bekant ser bolaget ingen möjlighet att få ihop det kapital på tre miljarder kr som krävs för att gruvan ska bli verklighet. Hela gruvbranschen är i gungning. Norra Kärr ligger på gränsen mellan Jönköpings och Ödeshögs kommuner. Den senare kommunen har intagit en något svajig hållning. 2011 sade kommunen nej till projektet utan motivering. Men när dåvarande kommunalrådet Magnus Oscarsson (KD) intervjuades i Östnytt i februari 2012 sa han att givetvis skulle kommunen börja planera för och bygga bostäder till gruvans anställda. Men i förra veckan dömde efterträdaren, hustrun Annicki Oscarsson, ut gruvprojektet av miljöskäl. (KD i Ödeshög är tydligen en familjeangelägenhet). Det finns passande namn för denna svajiga hållning men eftersom jag är en snäll skribent som vill hålla mig väl med alla läsare avstår jag från att nämna