Fortsätt till huvudinnehåll

Våtdräkter är för mesar




Så har jag då sett min andra Triathlontävling på mindre än ett år. Ingen i dessa trakter har väl missat att världseliten gjort upp i Motala och att självplågarna fått stifta bekantskap med Vätterns kalla vatten (14 grader).

Första gången jag såg en tävling var Iron Man på Mallorca i september. De var vassare än deltagarna i lördags. Avslutade med en maraton, 4 295 meter) mot bara 3 000 meter ut mot Råssnäsudden. (På den udden har jag skenat många gånger fast med en annan avsikt.)

Men kul var det och spännande. Den långe dansken Martin Jensen ledde vid växlingen från cykel till löpning men orkade inte hålla undan för fransosen Cyril Viennot som passerade och vann med 13 sekunders marginal efter nästan fem timmar. Viennot var så trött att han bad att få sitta när fotografen Micke Fransson tog bilder efter målgången. Damklassens vinnare, Mary Beth Ellis, USA, var helt överlägsen med en segermarginal på sju minuter.

De två ”speakarna” höll liv i tävlingen med ständiga tidsrapporter och spekulationer kring deltagarnas status som cyklister eller löpare. Det verkar som om de många åskådarna trivdes i hamnen.

Vätternrundan är ju en perfekt organisation för arrangemang av den här typen. Rundan har ju under ett halvt sekel byggt upp en kunskap och en erfarenhet av stora arrangemang som inte står Vasaloppets efter. Exportidé?

Men hur står sig ett VM i Triathlon i den massmediala konkurrensen? Fick leta länge i rikslikaren Sportbladet innan jag hittade tävlingen långt bak i resultatbörsen. Ingen bild, ingen löpande text. Orättvist? Felbedömning? Inte vet jag.
Semesterlycka.
 
Inte trodde jag att jag skulle avrunda denna speciella dag med ett dopp längre ut i Motalaviken. Följde med ett par yngre släktingar till badplatsen och såg till min förvåning att det var 18 grader sen eftermiddag. Så det var bara att dra av sig paltorna och förnöja omgivningen med ett långsamt och värdigt nedstigande i det klara vattnet. Och inte hade vi våtdräkter heller. Sånt är för mesar.

I denna skarv mellan juni och juli önskar jag Uffe Holmertz och teatergänget lycka till inför premiären på Medevi brunn senare i veckan. Nej, förresten inte lycka till. "Break a leg" heter det visst i den branschen.

Vi skickar också med ett grattis till Helena Dahlin som fyller 51 år idag. Hon slog järnåttor som en hel karl på Hagalund i Vadstena redan på 70-talet. Numera bor hon i USA.

Bildbeviset.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vallastaden, Svartå strand och Kungsvalla

"Riv och bygg nytt"

Inga nyheter är goda nyheter