Fortsätt till huvudinnehåll

Sjunger på sista versen?





I många år har den här återvinningsstationen i korsningen Skogsvägen-Edlundsgatan tjänat hushållen i Mjölbys östra stadsdel. Men nu verkar den sjunga på sista versen. Inte heller Länsstyrelsen vill bevilja fortsatt bygglov för de sex grönmålade behållarna för glasflaskor, tidnings- och förpackningspapper. Myndigheten hänvisar bland annat till trafiksituationen på platsen.

Det var i juni som Byggnads- och räddningsnämnden beslutade att avslå en ny ansökan om bygglov från Svenska Förpacknings- och Tidningsinsamlingen AB (FTI). FTI överklagade till Länsstyrelsen som beslöt att avslå överklagandet den sjunde november i år.

I överklagandet skrev FTI att platsen är lämplig för en återvinningsstation och fyller dessutom ortens och kommunens behov av ett väl dimensionerat insamlingssystem. Stationen behöver placeras så att så många som möjligt har tillgång till den på ett enkelt sätt.

FTI:s argument föll platt hos Länsstyrelsens jurister. Den konstaterar att bygglovet avviker från detaljplanen från 1980. Dessutom påverkas trafiksituationen negativt vid tömningen av behållarna.

Jag är inte helt insatt i bakgrunden men jag kan tänka mig att de boende i Brf Mjölet klagat över buller och nedskräpning. De närmaste radhusen ligger på några meters avstånd från behållarna.

En sak förbryllar mig när det gäller uppgiften om ett tillfälligt bygglov på fem år. Vi flyttade till Brf Oljekrukan 2001 och då vill jag minnas att stationen fanns på plats men jag är inte säker. Varför har inte byggnadsnämnden reagerat tidigare? Detaljplanen gäller ju från 1980?

Jag har varit i kontakt med stf byggnadschef Krister Ramebäck och han uppger att han inte vet om FTI valt att överklaga till Mark- och miljödomstolen och att inget händer  förrän i januari. Accepterar FTI myndighetens beslut får företaget söka efter nya jaktmarker i trakten. Och lägga in en ny ansökan om bygglov.

Så kan också ett vanligt kommunalt ärende se ut i Mjölby fjärran från de stora rubrikerna om gulmålade hus.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.