Fortsätt till huvudinnehåll

Räddaren i nöden




Julen står för dörren. Några dagars avkoppling från det stressiga arbetslivet med god mat, julklappar och Kalle Anka samt umgänge med släktingar som vi inte hinner träffa till vardags.

Men erkänn att de långa juldagarna också kan innebära tristess och irritation. Kommer inte tomten snart och när börjar egentligen Kalle Anka? Hur länge ska morfar mala om den kalla, snörika vintern 1969 och vart tog gubben vägen? Kiosken är väl inte öppen idag.

Vad är räddaren i nöden? Jo, Stiga ishockeyspel! Ut ur gömmorna, dammet blåses av och spelet sätter igång. Ja, om du hittar pucken förstås för den har en faslig förmåga att försvinna. Alla spelar, ung som gammal, kvinna eller man (nåja) och timmarna försvinner i ett svettigt töcken. Hockeyspelet måste vara bästa julklappen genom andra halvan av 1900-talet.

I mitt hem har förekommit de flesta modeller som Tranåsfabriken producerat. Allra bäst tyckte jag om de platta plåtgubbarna där man kunde skjuta riktigt hårt. Dagens plastfigurer har inte samma balans och explosivitet.



Den verkliga hockeyorgien utspelades sportlovet 1961 när Nisse Theander och jag spelade en mastodontturnering växelvis i varandras hem på Storgatan 19 respektive 21 (Motala). Det var antingen NHL-serien eller landslags-VM och vi spelade från morgon till kväll. På den tiden bestod NHL av sex lag så de var lätta att hålla reda på. Nisse hade ett äldre spel, fyrkantigt med en lackerad grå träplatta med bra glid. För att göra spelet ännu snabbare polerade vi ytan med potatismjöl och skotten ven genom köket. Nisse hade rekordet för han sköt ända bort till spisen en gång. Vi utvecklade en bra teknik för att från yttern spela snett bakåt till backen som sköt direkt. Ibland var skotten så hårda att pucken studsade ur buren och då uppstod långa diskussioner om den var inne eller ej. Mållampan hann sällan med och äggklockan fick mäta tiden. Varje resultat antecknades och serietabeller upprättades. Vi turades om att vara Hyland och referera. Morsornas tjat om att vi borde gå ut för det var så fint väder ignorerades. Nej, detta sportlov användes varken skridskor eller skidor.

På senare år blev det allt längre mellan återfallen. Andra elektroniska spel tog vid. Sist vi spelade på allvar var när sonen var tonåring för 20 år sedan. Jag garanterar att det var långt ifrån barntillåtna ord som yttrades över den vita rektangeln.

Men nu är det dags igen. På annandagen ska sjuåriga barnbarnet Alexander introduceras i den ädlaste av inomhussporter. Hans pappa får också vara med på ett hörn om han vågar. Men först ska jag tjuvträna.

Hockeyspel, bordtennisbord och -racketar är Tranås och Stigas största bidrag till mänskligheten. Undrar hur många spel som sålts genom åren?

Med denna nostalgiska tillbakablick önskar jag samtliga vänner, hockeyspelare och andra, God jul och Gott nytt år!



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.