Fortsätt till huvudinnehåll

Kan man bli hög på olja?


Kan man bli hög på olja? Eller rättare sagt på oljemiljarder.

Nu presenteras nya storstilade utbyggnadsplaner för Depot (Mobilia) i Mantorp. Igen.

En företrädare för den norska fastighetsägaren talar om en utbyggnad av varuhuset från nuvarande 20 000 kvm till 60 000 kvm och fördubblat antal parkeringsplatser. Vi skapar en ny form av handelsupplevelse, säger Tor-Erik Lund som är fastighetsägarens representant utan att förtydliga sig närmare.

En ny upplevelse. Ska man konkurrera med danskarna i Motala och bygga ett jättelikt badhus? Där barnen kan löga sig och äta dyr glass medan mor shoppar loss bland kalsonger och strumpor?
 
Behöver byggas ut?
Ska förklara varför jag är så skeptisk. Jag har jobbat som kommunreporter på Corren i Mjölby många år och jag vet inte hur många misslyckade satsningar jag skrivit om i Corren under årens lopp. Vid ett tillfälle handlade det om ett motellbygge, vid ett annat tillfälle om ett jättelikt hämtlager för elektronikvaror likt det som Net-On-Net driver på Torvinge. På andra sidan Västerlösavägen finns ett område där Skanska ville bygga affärshus för några år sedan men ingenting har hänt där heller. Idel luftslott. Fler butiker har slagit igen än som tillkommit. Norrmännen har pratat mycket men åstadkommit lite.

En fördubbling av antalet parkeringsplatser? Har någon någonsin sett att mer än 20 procent av den nuvarande ytan varit utnyttjad? Min skepsis är lika stor som den nuvarande överdimensionerade parkeringsplatsen.

Många oljedoftande miljoner i pluskan är ingen garanti för förnuft och realism.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer