 |
| En stad och dess bro. |
Vilken suverän
uppväxtort Motala var på 1960-talet. Den som inte kunde sysselsätta sig där var
antingen fantasilös eller korkad. En lagom stor stad med bostäder och
arbetsplatser i en salig blandning, gott om friluftsbad, korvkiosker,
Konsumaffärer i varje kvarter, fotbollsplaner och parker att lura bort snuten
i. (Bollspel förbjudet gubevars).
I dag är det en vacker lördag i maj och då levde
de centrala kvarteren kring Stora torget upp. Alla, absolut alla, tog sig in
till stan för att handla. Överallt stod små grupper och diskuterade veckan som
gått, problem på jobbet eller MAIF:s chanser på söndagen. Farsan tog cykeln
till Mörtviken för att kolla till båten men jag och mina kompisar sökte oss till
torget för att spana på tjejer. Det fanns mycket att lägga ögonen på för
hormonstinna unga män och hade man tur dök just HON upp framför Statt. Birgers
konditori ovanpå EPA och Konsums servering utmed Bispmotalagatan erbjöd suverän
överblick över menigheten. Ibland stötte man på någon lärare som promenerade
med sin familj och i den miljön såg de avspända och glada ut. Torghandeln
blomstrade.
Sommaren
stod för dörren. Bad i Varamon och Råssnäs, fotboll på Mossen eller i den där
parken vid Ulaxgatan som var omgiven av ilskna villaägare och som ringde efter
polisen om bollen råkade hamna i trädgården. Trimmade mopeder vars ägare
fintade bort Kalle Mässing i samma park. Samlingar vid Trötte Theodors kiosk på
Medevigatan där de finniga mopedbusarna underhöll med historier om hur de körde
ifrån polisbilen i minst 50 knyck. Div IV-fotboll på stans vackraste
idrottsplats Z-parken och sena nätter i Varamon. Minigolfspel på Bergs eller
Lindgården. Ägaren Arne Broström tolererade inga träskor på banorna. Äventyrliga
seglatser med Optimistjolle på viken. Badmintonturneringar på FCO:s sommarhem
med tillhörande rökorgier. Host. Host. Spaning på nakna, soldyrkande finska
tanter på Råssnäsudden. Besök i Storgatans källare för att kolla upp om de
något äldre grabbarna hade bunkrat inför helgen. Lördagseftermiddagar på Waljés
där vi tittade på Tipsextra, käkade Napoleonbakelser och lade upp storstilade
planer för kvällen med förhoppningar som sällan infriades. Någon som är FF?
Hormonerna styrde vårt liv.
 |
| Mitt universitet Praktiska Real |
Hösten och vintern innebar endast en gradvis
minskning av aktiviteterna. Vi åkte spark och kälke på Jätten och tidig
skridskopremiär på Torvmossen (Ekön). Någon som inte plurrat i Torvmossen, räck
upp en hand! Jumpade på strömmen, spelade pingis i Idrottsparkens paviljong
eller hos SBU i Kärsbyhuset, utförsåkning på Utsikten eller i Krutdurken
(kyrkogården). Danskvällar på Gillet eller Rivoli vars vakter var toleranta när
det gällde nykterhetsnivån. På Rivoli stannade vi till på eftermiddagen efter
skolans slut och spelade biljard. Bio på Regina, Royal eller Roxy. Hade man tur
tjänstgjorde Tore Odöö på Regina och det hände att man fick gratis inträde.
På Roxy såg jag Psycho tillsammans med flickvän och det skrik hon levererade
vid den berömda scenen i duschen fick taket att lyfta sig.
Konfirmationsundervisning för komminister Bohlin på onsdagseftermiddagarna och
den gode prästmannen lämnade sällan sin arbetsplats med ett leende på läpparna.
Någon gång hände det att vi snattade på EPA eller Tempo, det ska erkännas efter
drygt ett halvsekel. Det enda vi inte gjorde var att klättra i radiomasterna,
men den missen har säkert yngre generationer rättat till.
Då
och då vågade vi oss ner till simhallen på
Verkstadsvägen med sin 16-metersbassäng. Vi cyklade i samlad tropp för ryktet
gick att Verkstadsbusarna var stora och starka och bara väntade på ett
tillfälle att klå upp killar från norra delen av stan. I Praktiska Real
träffade jag flera killar från Verkstan och de var hyvens grabbar allesammans.
Rykten förekom alltid. Som dem om Vita damen som hemsökte Stenavadet, Råssnäs,
Ekön och Brinken samtidigt. Jag cyklade snabbt som tusan från Mörtviken när
skymningen föll. Stan är stor till ytan. Det märkte jag när jag följde en tjej
hem från Varamon till Motala Verkstad och hem till Storgatan igen.
Aldrig trodde jag att skulle lämna Motala där jag
kände alla som var värda att känna men via två somrar på ett försäkringsbolag i
Stockholm och boende i Vadstena och Boxholm hamnade jag i Mjölby. Och jag har
inga svårigheter att göra mig förstådd här. Ingen språkförbistring liksom.
Anders Jacobsson f -48
 |
| Utsikt från Råssnäsudden. Vad hände i dessa buskar? |
Kommentarer
Skicka en kommentar