Fortsätt till huvudinnehåll

En guldfisk i plocken


Ni som regelbundet följt min blogg under åren vet att idrottsarenors namnbyten varit ett återkommande tema. Nu är det dags igen. Mjölby Hockey har sålt namnet på kommunens ishall till ProTrain – ett företag i Mjölby som utbildar lokförare och förr gick under namnet SJ-skolan.

Den nya namnsponsorn presenterades vid ett direktsänt event (Corren) på pånyttfödda Skänninge Statt igår. Avtalet gäller över fem år och ersätter Toyota Material Handling Arena. När Correns reporter ställde den givna frågan om vad avtalet kostar fick han svaret att det är en sak som stannar mellan avtalets parter. Ganska symptomatiskt vid sådana här tillfällen. Idrotten vill gärna ha samhällets stöd men mörkar alltid siffrorna när näringslivet är inblandat.

Hur som helst är bidraget välkommet. En idrottsförening behöver både topp och bredd för en framgångsrik existens. Smågrabbarna behöver ett framgångsrikt representationslag som förebild. Vi får hoppas att bidraget är större än de 40 000 kronor som BT betalade när hallen var ny i slutet av 1980-talet. ProTrain Arena heter det alltså de närmaste fem åren men jag tror att Mjölbyborna säger ishallen som vanligt.

Låt mig bara understryka att Toyota inte har inhöstat några popularitetspoäng i Mjölby genom sin njugga inställning till idrotten.

Fotnot: ProTrain är en koncern men det rörelsedrivande bolaget heter ProTrain Utbildning AB. 2017 års bokslut: Omsättning 13 miljoner kr. resultat efter finansnetto 3 miljoner, kassalikviditet 342 procent och soliditet 71 procent. Verkar som MHC fångat in en guldfisk i plockhandsken.
                                                    *

Över till en helt annan sak. Den framgångsrike affärsmannen Gösta Östensson har avlidit i en ålder av 90 år. Han började med två tomma händer och byggde upp en hel livsmedelskoncern med tillverkning och butiker i Motala vars handel för 50 år sedan dominerades av Konsum Ringen. En lågmäld, idrottsintresserad man som sponsrade flera av stans många fotbollslag.

MVT har en gammal svartvit bild på Gösta i dagens tidning. Jag blir fascinerad när jag läser prisskyltarna: lax 12:80 kg, fläskstek 16:80, oxbringa 9:80 och märgpipa 14:80.

60-tal? Känns som en annan tid och en annan värld.

Märgpipa 14:80 kg. Finns begreppet kvar i livsmedelshandeln?


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.