Fortsätt till huvudinnehåll

Ropen skalla: parkering åt alla


 
Trångt.
Parkeringsplatser eller bristen på dito är ett allmänt samtalsämne. Jag ska berätta hur det ser ut i Mjölbys östra stadsdel mellan järnvägsstationen och gamla tingshuset.

En vardag är den västra sidan av Lagmansgatan från baksidan av Stadshotellet fram till Lagmansskolan upptagen av bilar. Likaså parkeringen söder om Domaregatan och jag förmodar att det till 90 procent är personal på Lagmansskolan som parkerar sina bilar där. Tingshuset innehåller numera en del småföretag som också har sina besökare.
 
Fullt.
Den del av den stora parkeringen som hyrs av SJ mittemot järnvägsstationen är också välfylld men hotellets parkering som ligger emot Lagmansgatan har bara ett fåtal bilar. Jag ifrågasätter inte parkeringen till Stadshotellet, för i brist på andra faciliteter kan man åtminstone erbjuda gästerna en parkeringsplats, men är detta det optimala sättet att bruka parkeringsytor genom att låta större delen stå tom? Jag ställer bara frågan och ber dig att titta på bilderna. Jag är inte insatt i ägarförhållandena men troligen har Statt full rådighet över marken genom ägarskap eller arrendedito. Så här har det sett ut i många år.

I Corren kunde vi för övrigt läsa i tisdagstidningen att Stadshotellet bytt ägare. Markus Höglund från Skänninge tar över efter Kenneth Lindblad som ägt det i 17 år. Den senares främsta insats var väl det något kufiska program i TV 3 år 2013 som presenterades med orden ”ägaren hatar sina gäster och byggnaden ser ut som en kommunal anstalt.” Programmet måste ha blivit en klassiker i kalkongenren.

Baren innehåller 250 whiskysorter men den nya innehavaren signalerar andra och hälsosammare tider. I källaren byggs ett gym och i köket ska man satsa på lokalt producerade råvaror minsann. Har vi hört den frasen tidigare?
 
Gott om utrymme.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom