Labyrintspelet
tillhörde standardrepertoaren när jag var lokalredaktör i Boxholm. Den var lika
vanligt förekommande i Correns spalter som Boxholm II. Ingen Boxholmsbilaga
utan ett reportage om Labyrintspelet.
Ni vet där spelet där man med hjälp av två rattar
balanserar en stålkula från start till mål utan att åka ner i hålen. Det finns
väl ingen över 50 år som inte hängt med näsan över ett Labyrintspel på
fritidsgården. Lika vanligt förekommande i hemmen som Stigas ishockeyspel.
Egentligen
var uppmärksamheten svårförklarlig. Krasst räknat var Allan Carlssons
leksaksfabriks främsta produkt liten i jämförelse med de valsade produkter och
sågade trävaror som lämnade Boxholm. Men PR-effekten var god.
Spelets historik i korthet: Tranåsbon Sven
Bergling var patient på Kolmårdens sanatorium och träffade Boxholmaren Tage
Friberg som gärna hakade på produktidén. Tage bodde granne med båtbyggaren
Allan Carlsson och bad honom om hjälp. Produktionen kom igång och företaget sålde
ett par hundra exemplar av spelet till NK.
1953
tog Brio in spelet i sitt sortiment och försäljningen
inom och utomlands sköt fart. Under storhetstiden gav det sysselsättning åt
cirka 50 Boxholmare som tillverkade delar hemma vid köksbordet. Under en period
var det leksaksfabrikens enda produkt. Toppåret 1972 tillverkades 140 000
Labyrintspel i Boxholm. Men allt roligt har ett slut och Brio beslutade 2005
att förlägga all trätillverkning till Kina. Var annars?
Leksaksfabriken finns kvar idag men i mindre
skala. Allan Carlssons son Åke och hans hustru Birgitta tillverkar exklusiva
inredningsdetaljer för bland annat IKEA och inredningsbutiker.
En
förklaring till spelets popularitet? Jo, det är en spegling
av livet. Att undvika fallgroparna vid sidan av den smala vägen.
Källor:
Egna minnen och artikel i Östgötatidningen 2015 skriven av Klas Johansson.
Kommentarer
Skicka en kommentar