Fortsätt till huvudinnehåll

Massmördare i Västra Harg



Kan vem som helst bli mördare om omständigheterna är tillräckligt jävliga? Det är en fråga om Stefan Andersson ställer i sin senaste spänningsroman, Han som hämnades.

Stefan Andersson är uppvuxen på landet och väl förtrogen med livet där inte minst med de praktiska delarna av skogsbruk. Vapenkunskapen har han fått på köpet som militär och han är korrekt i sin beskrivning av rättsprocesserna vilket inte alla thrillerförfattare är.

Handlingen i korthet: Arne i Skogen är en enstöring som driver en liten skogsgård i Västra Harg. Han mister sitt enda barn i ett mord och beslutar sig för att hämnas då polisen har varit ointresserad av de hot han utsatts för. Arne är en mycket handlingskraftig person och han tar ensam upp kampen mot kriminella grupperingar i Linköping och Norrköping vilket slutar med ett stort antal mord. Arne använder skjutvapen, sprängmedel och huggvapen mot motståndarna.

Det är kul att läsa en bok med mycket lokalfärg. Här finns preferenser till Västra Hargs kyrka, Pikedal, Önnebo, Bosgård, Länsförsäkringars kontor i Mjölby och Lanemos konditori på Västra Vägen. På Correns redaktion på Badhusgatan sitter den unga, ambitiösa reportern Greta Hjalmarsson och skriver artiklar om blodbadet i skogarna. En gammal bekant från förra boken återkommer, nämligen kriminalinspektör Åke Svensson, han som kan ta hissen direkt in i lägenheten på Hagaberg. Liksom Erik Lundbom, den pensionerade officeren med sommarbostad i Blåvik och som spelar en viktig roll i upplösningen av dramat.

Någon ologisk vändning förekommer men det är kanske nödvändigt för en thrillerförfattare för att driva handlingen framåt. Hans skildringar av närstriderna är nästan lika detaljrika som bestsellerförfattaren Lee Child.

Stefan Anderson har åstadkommit en riktig bladvändare och jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Arne i Skogen må vara en töntig enstöring men visar sig vara en brutal, förslagen och snabbtänkt mördare som utnyttjar sina tekniska kunskaper för att slå ut motståndarna för gott.

Stefan Anderssons svar på den ingressvis ställda frågan är uppenbarligen ja.



Stefan Andersson är f d militär, bosatt i Blåvik och andre vice ordförande(M) i Boxholms kommunstyrelse. I somras fyllde han 70 år och Han som hämnades är hans andra bok. Därmed har Boxholms kommunstyrelse två författare (Johan Birath är den andre) i sitt led. Vilken annan liten kommun kan skryta med det?






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.