 |
| Tjäderns ingång. |
Idag ska jag berätta
om ett projekt med flera väletablerade intressenter där högt ställda
förväntningar sjönk ihop som en illa bakad sufflé.
Vi tar det från början. Den 29 september 2016 kunde vi Mjölbybor läsa en femspaltig artikel i
Östgöta Correspondenten om två intressanta projekt kopplade till ledningscentralen
Tjädern i Mjölby kommun, belägen några kilometer söder om Mjölby vid riksväg
32.
Det
handlar dels om en handikappanpassning och ombyggnad av
ledningscentralen kostnadsberäknad till 2,3 miljoner kr varav Allmänna
arvsfonden står för 1,6 miljoner kr och Leader Folkungaland (EU-stöd) för 0,7
miljoner kr. Övriga intressenter är Mjölby kommun och Västra Östergötlands
Civilförsvarsförbund men Allmänna Arvsfondens roll är finansiärens.
Den andra delen är ett integrationsprojekt där
ensamkommande flyktingbarn på ett säkert och lagligt sätt ska lära sig umgås
med naturen, kostnadsberäknat till 4,1 miljoner kr och om jag förstått texten rätt
så är Allmänna Arvsfonden ensam finansiär. Projektledaren och
Civilförsvarsförbundets ordförande uttalar sig i artikeln och alla andas
optimism.
Artikelförfattaren
citerar
ett pressmeddelande från Arvsfonden: ”Utanförskapet är Sveriges största sociala
utmaning. Civilförsvarsförbundets nya projekt är ett bra exempel på hur man kan
inkludera och engagera barn och unga”.
Men
något hände och ett och ett halvt år senare förbyttes de optimistiska
tongångarna i något helt annat. Den 8
mars 2018 kunde man läsa följande på Civilförsvarsförbundets hemsida:
”Projektet har
avslutats i förtid. Arvsfondsdelegationen bedömde att förutsättningarna för
projektets fortsatta genomförande inte var tillräckligt goda.”
 |
| Vägen till Tjädern var kantad med fallgropar. |
Detta
kortfattade besked väckte min nyfikenhet. Jag frågade
först kommunen vad de visste om det havererade projektet men fick ett svar
modell ”god dag-yxskaft.” Kommunens roll var endast rådgivande.
Då gick jag vidare med frågor till Allmänna
Arvsfonden som svarade med klartext inom ett dygn. Jag citerar oavkortat
handläggaren Cecilia Eriksson:
”Civilförsvarsförbundet hade mycket riktigt två projekt där Arvsfonden var
delfinansiär. Ett projektstöd, för att under tre år driva ungdomsverksamhet och
ett lokalstöd, som gick ut på att bergrummet skulle byggas om och anpassas så att
ungdomsverksamheten skulle kunna ha möten och läger där. Tanken var att unga
som är nya i Sverige genom kurser, utbildningar och läger under skollov skulle
få lära sig mer om friluftsliv, natur, krisberedskap, första hjälpen och få gå
ledarutbildningar etc.
Ungdomsverksamheten löpte på som den skulle, men det fanns vissa brister i
styrning och kontroll i byggprojektet. Om en förening som fått stöd av
Arvsfonden inte kan uppfylla kravet på att använda lokalen och medlen för det
ändamål och den verksamhet som låg till grund för beslutet, så kan
Arvsfondsdelegationen fatta beslut om att avbryta projektfinansieringen, vilket
skedde i det här fallet. Eftersom det var två projekt som var avhängiga
varandra så ledde det till att båda avbröts. Arvsfondsdelegationen bedömde att
förutsättningarna för att lokalen skulle komma att användas i enlighet med
beslut under tio års tid (som är kravet i alla Arvsfondsprojekt som får
lokalstöd), inte var tillräckligt goda. Man bedömde också ungdomsverksamhetens
fortsättning som osäker.
Civilförsvarsförbundet har nu slutredovisat sina projekt och det är
bara lite pappersexercis kvar innan de är avslutade. Föreningen har nu en ny
ordförande och ungdomsverksamheten lever vidare i en annan förenings regi
(Leader Folkungaland), och med annan finansiering.”
Vad
kan vi dra för slutsats av detta? Min är att inte lita på
vidlyftiga projekt ens om väletablerade myndigheter och organisationer står
bakom. Detta luftslott tålde inte kontakten med den krassa verkligheten. Att
kalla Tjädern för en skandal är att överdriva men jag säger att ambitionerna
var höga och resultatet klent. Tjädern får burra upp sig någon annanstans.
 |
| Corren den 29 september 2016. |
Kommentarer
Skicka en kommentar