Fortsätt till huvudinnehåll

Bollen är bästa leksaken


Innebandy är en sport som jag länge såg över axeln. Den förekom inte på ”min” tid utan på vintern var det hockey, bandy och handboll som gällde vid sidan av bordtennisen. På senare tid har handbollen trängts ut i periferin av innebandyn som vuxit lavinartat.


Ett nioårigt barnbarn har fått mig att ändra uppfattning och på senare år har jag besökt ett antal sammandrag på söndagseftermiddagarna. Ska vi ta de yttre förutsättningarna: En klubba, en boll och shorts är allt som behövs förutom en spelplan. Skyddsglasögon är obligatoriskt. Märk skillnaden med  ishockeyns många dyra prylar.

Killarna spelar med en målvakt och fyra utespelare vilket ger utrymme för kombinationer och möjligheter att valla mot sargen. Offensiven i högsätet, intensiteten är hög och skotten viner runt och på mål. Ett brutet uppspel vid mittlinjen resulterar ofta i kontringar och mål för defensiven är liksom inte prioriterad. Man märker bokstavligen hur spänningen stiger på läktaren när den egna ätteläggen kommer ensam med målvakten. Det är vid sådana tillfällen man glömmer bort att Ljunkans läktare inte håller San Siro-klass. Täta byten genomförs utan att sura och alla får spela. Ingen ältar eventuella förluster utan siktet är inställt på nästa match. Bollen är världens bästa leksak.


Nioåringar kan äta för jämnan och mellan matcherna sticker de upp till morsan och farsan på läktaren för kosttillskott i form av chips, popcorn, choklad och läsk. Ibland sitter en farmor eller mormor på läktaren med smörgåsar, nybakta bullar och sockerkaka. Det händer att jag önskar att jag är några decennier yngre.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.