Fortsätt till huvudinnehåll

Not in my backyard


 
Det är i denna del av Hogstad som den nya detaljplanen avser.
Första gången jag stötte på uttrycket var i början av 2000-talet när diskussionen om nya bostäder i Mantorp var som hetast. Efterfrågan på främst villatomter var stor och på kommunkontoret fick tjänstemännen i uppdrag att hitta möjligheter till förtätning. Alla förslag fick kritik från grannarna och överklagandena var många, vilket fick dåvarande kommunalrådet Jörgen Oskarsson att utbrista ”alla vill att Mantorp ska växa men ingen vill ha nya grannar”. Detta var innan många nya villatomter möjliggjordes genom att markområdet Östra Olofstorp köptes in och exploaterades.

Och nu är det dags igen. En ny detaljplan ska antas för sydöstra delen av Hogstad som ska bebyggas med 28 bostäder varav tolv villor. Protesterna har varit många även här och planen har reviderats under resans gång. Flera Hogstadbor som Corren pratat med aviserar överklaganden redan nu innan planen har antagits av kommunfullmäktige.

Samma visa var det när gräsytan mellan Kungshögaskolan och Ryttarhagsleden skulle bebyggas för cirka tio år sedan. Grannarna överklagade ända upp i högsta instans och ett formellt fel i kommunens handläggning gjorde att hela processen fick tas i repris. Idag finns ett 20-tal vita villor med skolans parkeringsplats som närmaste granne.
 
Tillkomna under protest.
Det enda byggprojekt i Mjölby som omfamnats av alla är väl Svartå strand höll jag på att skriva, men så drar jag mig till minnes den hätska striden om rivningen av Bemab-huset i kv Rosenkammaren för några år sedan. Då gör jag ett försök med Sörbyområdet där åtminstone undertecknad inte känner till något överklagande.
Varför vi så rädda för förändringar i vår närmiljö? Vi vet vad vi har men vet inte vad vi får, synes mig som en väl enkel förklaring. Kompromissviljan är minimal.

                                            *
Över till en annan sak. Det händer positiva ting i Mjölby just nu. MAI är klart för div III och Mjölby Hockey går som tåget i hockeytvåan. Ett vackert konstverk är invigt i korsningen Järnvägsgatan-Smålandsvägen. Stadshotellet har öppnat lunchservering igen och får massor av beröm.

Nu verkar det röra på sig i Galleria Kvarnen också. Rykten gör gällande att livsmedelskedjan Östenssons har planer på att flytta in på den yta Willys lämnade efter sig. Däremot lämnar Jysk gallerian för att flytta till ett nybygge granne med Lidl.

Jag får travestera Mark Twain. Rykten om handelns död i Mjölby är betydligt överdrivet. Här bor många människor vars kulor bränner i fickorna.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.