Fortsätt till huvudinnehåll

Utopia i Mantorp


Gott om plats för att bygga luftslott.

Detaljhandeln har problem. Citygallerior och externa Köpcentrum avfolkas alltmer. På nära håll har det resulterat i drastiska förändringar. Mjölby kommun har tvingats köpa Galleria Kvarnen, för ett och ett halvt år sedan lades Coop ner i Mjölby och häromdagen avvecklades Konsum i Skänninge. Dollarstore på Depot flyttar till egna lokaler på Viringe inom kort.

I detta läge presenterar Depots ägare Bergmantorp hisnande planer för det halvsekelgamla varuhuset på Östgötaslätten. Projektledaren Tor-Erik Lund målar upp framtidsbilden för The One med breda penseldrag och starka färger.

80 000 kvadratmeter och över 100 butiker, hotell och restauranger med generösa öppettider. En fördubbling av antalet parkeringsplatser från 1 300 till 2 500. Inköpen av kalsonger, jeans och strumpor ska kompletteras med upplevelser och event. Finns det någon substans denna gång eller är det ett av flera projekt i Mantorp som aldrig lämnar ritbordet?

Tor-Erik Lund grundar sina optimistiska kalkyler på att länet har 500 000 invånare som kan nå Mantorp inom en timme med bil. Merparten av dessa besökare måste komma från Linköping men vad har Linköpingsborna för intresse av att köra förbi Tornby? Där finns ju allt.

När Sune på Corren pressar Lund om upplevelser och event blir han vag i sina svar. ”Jag kan inte gå in i detalj. Men vi samarbetar med Local Market Group AB som har ett flertal framgångsrika aktivitetscentrum, bland annat i Tele2 Arena i Stockholm.” Inte heller kan han precisera en tidsplan.

Eftersom Tor-Erik Lund inte svarar mer konkret än så är det fritt fram för spekulationer. Köra fort ett par varv på Mantorp Park eller gulla med en travhäst? Kanske kan veganrestaurangen Open New Doors Bahnhof i Sya flytta några kilometer österut och göra Depoten till en kultplats för veganer.

”… oljemiljarder går inte hand i hand med gott omdöme”

Jag förklarar bakgrunden till min skepsis. 2005 köpte ett norskt bolag med sjöfartsmiljarder i ryggen den väl etablerade hemelektronikkedjan Expert. Välbärgade radiohandlare blev ännu rikare. Sju år senare var festen över och Expert försattes i konkurs. Resultat: En halv miljard i skulder. 1 347 personer utan jobb. 358 nerlagda butiker. Konkursförvaltaren, advokat Michael Levin, utreder fortfarande konkursen. Flera av de tidigare anställda har krav på sin före detta arbetsgivare och de tvisterna är föremål för domstolsförhandlingar.

Sportkedjan XXL är ett annat bolag med norska ägare. Roade mig med att kolla bokslutet hos Solidinfo (ja, jag vet, jag har märkliga böjelser).

XXL 2017-12
Omsättning 2,7 miljarder och resultatet är minus 5 000 kr. Kassalikviditeten är -65 procent, vinstmarginalen 0,87 procent och soliditeten 6,56 procent. Inga imponerande siffror.

En gemensam nämnare för dessa bolag är finansmannen Öjvind Tidemandsen som äger XXL, köpte norska Expert och krävde att svenska Expert skulle försättas i konkurs. Han var också den som startade Elgeganten/Elkjöp.

Om man är fallen för drastiska formuleringar, vilket jag sällan är, skulle man säga att oljemiljarder går inte hand i hand med gott omdöme. Om Bergmantorp går hem med denna satsning där event och upplevelser är en väsentlig faktor kan väl Lalandia kasta sig i Varamoviken och drunkna.

För inte så länge sedan hette Depot Mobilia och det namnet lever kvar i folkmun. Dags för ett andra namnbyte till Utopia.

När jag skrivit denna text skickade jag den till en bekant som är centralt placerad i svensk dettaljhandel. Hennes kommentar:


"De stora varuhusens tid är förbi. Se i USA där gapar stora köpcentra tomma. Vi i min bransch är mycket medveten om e-handelns påverkan och många är noggranna med att inte sätta sig i långa hyreskontrakt då köpcentra snabbt kan dö ut och flytta till annat ställe. Något som drar till köpcentra är dock fortfarande Systembolaget."






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...