Fortsätt till huvudinnehåll

Extra hjälp i uppförsbacken


Äntligen sol och lite ljumma vindar inför påskhelgen. En sån där helg som lockar till en cykeltur men motvind och uppförsbacke förstör nöjet för en mindre tränad kropp. Kanske lösningen är en elcykel som fram till nyligen fick stöd av statliga subventioner.

Jo, gärna det men inte till dagens priser. Jag resonerar så här. En treväxlad Crescent kostar cirka 6 000 kr men en elcykel av samma märke kostar 20 000 kr. Skillnaden fordonen emellan är ett uppladdningsbart batteri och en elmotor. Kan ett batterier och en elmotor samt montering verkligen kosta 14 000 kr? Det är knappast rymdteknologi i de här fordonen. Jag har naturligtvis inte möjlighet att leda påståendet i bevis för då behöver jag tillgång till handlarnas inköpsfakturor.

Branschen har med högkonjunkturens och statliga subventioners hjälp passat på tillfället att ta ut höga marginaler. Tids nog kommer en mättad marknad och hårdare konkurrens att pressa priserna precis som för många andra varor. Frågan är när den dagen inträffar men det kan varken du eller jag precisera.

Somliga varor blir faktiskt billigare med åren. På 1970-talet arbetade jag som försäljare på Luxor och en 28-tums färg-tv kostade 6 000 kr i butik.. Idag kan du få en storbilds-tv med avsevärt bättre prestanda för samma nominella pris men i praktiken har den blivit billigare. Tar hjälp av Prisjämföraren hos SCB som berättar att 6 000 kr 1975 motsvarar 32 786 kr i dagens penningvärde. Elektronikhandlarna skulle nog inte sälja så många apparater med det priset idag.

Att denna utveckling skett till priset av att den europeiska hemelektronikindustrin (inklusive Luxor) är utslagen på grund av stenhård konkurrens från Asien är liksom en annan femma.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...
Skicka en kommentar
Läs mer