Fortsätt till huvudinnehåll

Extra hjälp i uppförsbacken


Äntligen sol och lite ljumma vindar inför påskhelgen. En sån där helg som lockar till en cykeltur men motvind och uppförsbacke förstör nöjet för en mindre tränad kropp. Kanske lösningen är en elcykel som fram till nyligen fick stöd av statliga subventioner.

Jo, gärna det men inte till dagens priser. Jag resonerar så här. En treväxlad Crescent kostar cirka 6 000 kr men en elcykel av samma märke kostar 20 000 kr. Skillnaden fordonen emellan är ett uppladdningsbart batteri och en elmotor. Kan ett batterier och en elmotor samt montering verkligen kosta 14 000 kr? Det är knappast rymdteknologi i de här fordonen. Jag har naturligtvis inte möjlighet att leda påståendet i bevis för då behöver jag tillgång till handlarnas inköpsfakturor.

Branschen har med högkonjunkturens och statliga subventioners hjälp passat på tillfället att ta ut höga marginaler. Tids nog kommer en mättad marknad och hårdare konkurrens att pressa priserna precis som för många andra varor. Frågan är när den dagen inträffar men det kan varken du eller jag precisera.

Somliga varor blir faktiskt billigare med åren. På 1970-talet arbetade jag som försäljare på Luxor och en 28-tums färg-tv kostade 6 000 kr i butik.. Idag kan du få en storbilds-tv med avsevärt bättre prestanda för samma nominella pris men i praktiken har den blivit billigare. Tar hjälp av Prisjämföraren hos SCB som berättar att 6 000 kr 1975 motsvarar 32 786 kr i dagens penningvärde. Elektronikhandlarna skulle nog inte sälja så många apparater med det priset idag.

Att denna utveckling skett till priset av att den europeiska hemelektronikindustrin (inklusive Luxor) är utslagen på grund av stenhård konkurrens från Asien är liksom en annan femma.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.