Fortsätt till huvudinnehåll

Grönare gräs i Rök




Den blå betonghästen på Boets skolgård hittar grönare gräs i Rök. Anledningen är att Boets skola är nedlagd sedan ett par år och Ödeshögs styrande tycker att den passar bättre i Rök eftersom skolan där fått nya lokaler. Alla barnen i kommunens norra delar gör förmodligen vågen.

Nu ska jag berätta om hur det gick till när hästen kom till för cirka tio år sedan. Men först en beskrivning av tiden och tidsandan.


Det första decenniet på 2000-talet var EU-projektens förlovade tid. Aktiviteten i bygdegårdar och församlingshem ökade. Kommittéer bildades, kaffe koktes, protokoll skrevs och överallt utlovades EU-pengar. Den som inte fick plats i någon kommitté nätverkade. Vid högtidliga tillfällen dök självaste landshövding Björn Eriksson upp och delade ut en klapp på huvudet. Det var en härlig tid och stämningen var lika hög som på ett Maranamöte. Hur många projekt som realiserades minns jag inte och förmodligen ingen annan heller, men den lilla blå hästen hamnade på Boets skolgård.

”Trodde det handlade
om en riktig ponny”

En konstnär i trakten fick idén efter att ha studerat barnen på skolgården. Pojkarna spelade landhockey eller fotboll medan flickorna mest stod och pratade med varandra, var hennes slutsats. Flickorna borde ha något att sysselsätta sig med tänkte konstnären och grunnade vidare. Flickor tycker om hästsport och så var idén om betonghästen född. Jag minns inget belopp men det var minst femsiffriga belopp som spenderades på den orörliga kusen. Jag skrev en kort tvåspaltare utan kommentarer och saken föll i glömska. Jag vet att jag tänkte att jag hoppas slippa närvara vid invigningen.

Efter någon vecka ringde dock en sansad man från Ödeshög och frågade om han utsatts för ett skämt. ”Jag trodde det handlade om en riktig ponny i ett stall på skolgården”, sa han. Det trodde jag också när jag läste rubriken på beslutet, svarade jag. Han tyckte hela idén var komplett vansinne och ville jag att skulle gå vidare med en kritisk artikel. Men jag orkade inte.

Kanske är gräset grönare i Rök än i Boet. Den lilla blå är väl musklad men ställer inte upp i Elitloppet. Lite svårt med en mankhöjd på 50 cm.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...