Fortsätt till huvudinnehåll

En kronisk åkomma



Bläddrade en stund i gamla böcker från min tid som sportjournalist och fastnade för denna artikel från Idrottsboken 1970. Verner Persson har skrivit om elitklubbarnas dåliga ekonomi. Jag vet inte om ingressen syns på bilden men Persson skriver att AIK är ruinerat, Södertälje går 50 000 back, Modo 40 000 och Mora 30 000 kr.

Måste det vara så dyrt att driva ishockey och vad är det som kostar frågar redaktör Persson. Känns tongångarna igen? Taskig ekonomi är en tydligen en kronisk åkomma i branschen. På den punkten har inget förändrats på ett halvt sekel. 50 000 kr 1970 motsvarar 399 669 kr i februari 2019. (Prisjämföraren SCB),

Brunhages idrottsböcker på den tiden var faktaspäckade kolosser med redovisning av resultat och målskyttar ända ner i div IV. Succé-VM 1969 på Hovet där Sverige tog silvret och förbundet fick ett netto på en miljon kr får ett stort utrymme även om den dramatiska matchen mellan Tjeckoslovakien och Sovjetunionen tonas ner. Det var första gången länderna möttes efter Sovjets invasion av Tjeckoslovakien i augusti 1968 och det var fullt tryck i hallen kan jag lova när backen Josef Cerny slog in segermålet. Spelarna lämnade isen utan att skaka hand. Jag var på plats denna fredag i mars 1969 och det är en av mitt livs största idrottsupplevelser. Men någon vecka senare stod Sovjet med guldmedaljerna i handen som vanligt och Tjeckoslovakien tog brons.

Vad hände på hemmaplan? IFK/IKS (blivande Vita Hästen) blev tvåa även under sitt andra levnadsår men måste till slut ge sig i toppstriden. Fjolårstvåan Kenty (embryot till LHC) misslyckades kapitalt i seriestarten trots många goda förvärv och även om Roland Bond från Leksand uppträdde som lagets bästa spelare måste det löna sig bättre att satsa på ungdomar från de egna leden, skriver den välkända östgötska sportjournalisten Tage Nilson.


Ingen Östgötaseger i div III heller. Boxholm började i stor stil men kunde inte hålla undan för Västervik mot slutet.

Stora DM bjöd på överraskningar. Finalplaceringarna ansågs givna för Kenty och IFK/IKS, men Kenty stoppades hemma av Mjölby Södra med 7-8 och i Norrköping skrällde NAIS med 4-2 mot IFK/IKS. Mästare blev Kentys lillebror Terra som slog Mjölby med 5-2 i semifinalen och avfärdade NAIS i finalen med 5-0.

Ni som varit med ett tag märker att flera klubbar inte existerar idag; Terra, NAIS, Boxholm och Kisa för att ta några exempel.

FOTNOT. Exklusiv information till Roger Max. 1969 års svenska mästare var Leksand som passade på att fylla 50 det året. Det lär inte hända igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.