Fortsätt till huvudinnehåll

"har man tagit fan i båten..."

 

När en liten kommun ger sig i lag med näringslivet innebär det ofta ett risktagande som kan bli dyrbart för skattebetalarna. Ett exempel på detta finns i Ödeshögs kommun.

För att kunna ge bakgrunden måste vi gå drygt tio år tillbaka i tiden. Biogas var den kommunala innedrogen då och större kommuner än Ödeshög hade högtflygande planer på produktion av biogas som skulle säljas som fordonsgas. Bland annat hade Mjölby kommun planer på att koblajorna från gårdarna Bleckenstad och Hulterstad skulle rötas till fordonsgas och säljas på en mack i Viringe. När den förväntade statliga subventionen uteblev avblåstes detta projekt liksom många andra runt om i landet.

Men Ödeshög valde att gå vidare i samarbete med Vätternpotatis i Hästholmen dock i något bantad form. Men biogasanläggningen, med potatisslurry som råvara, krävde ändå 25 miljoner kr i investeringar och året var 2012.

Vid kommunfullmäktiges sammanträde i juni redovisades en utredning om biogasens framtid som Corren redogjorde för i två artiklar i förra veckan. Ingen kul läsning för kommunens beslutande personer.

Tre alternativ finns:

1) En utökad verksamhet vilket kräver ytterligare investeringar på cirka 20 miljoner kr.

2) Bibehållen verksamhet vilket sänker de kommunala kostnaderna till 1,7 miljoner kr.  Den lösningen kräver dock att Vätternpotatis tar hand om transporten av potatisslurryn och även kan lagra avfallet.

3) Minskad verksamhet som sparar 400 000 kr.

Biogasdelen går inte med vinst utan är en kostnad för kommunens skattebetalare. Biogasen framställer elektricitet för 600 000 kr men den förbrukas i biogasanläggningen.

En tillkommande faktor är att Vätternpotatis numera tillverkar produkter som innehåller mjölk och ägg vilket kräver nytt tillstånd av Länsstyrelsen

Så här med facit i hand framstår det som en kommunal baksmälla orsakad av gas.

Kommunstyrelsens ordförande Annicki Oscarson (KD) säger till Corren att nya kalkyler ska göras och diskussioner med Vätternpotatis återstår, men att politiken måste komma till ett beslut under hösten. Fyra månader återstår.

Mitt tips är att kommunfullmäktige väljer alternativ 1. Det finns också mer eller mindre uttalat – enligt artikeln i Corren - ett hot om att potatistillverkaren lämnar kommunen och att arbetstillfällen försvinner.

Det finns ett talesätt som säger ”har man tagit fan i båten får man ro honom i land”. Det gäller även för en kommun styrd av Kristdemokrater.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.