Här njuter man med wedgen i hand

Hål nr 8.

Golfhatare kan rabbla upp många argument mot sporten. Dyrt, snobbigt, svårt och tidsödande. Det enda argument som jag har en viss förståelse för är det sista. Fyra, fem timmar exklusive uppvärmning och transport till och från banan kan få till och med en inbiten golfare att fundera i andra banor. Men vad är det för naturlag som säger att det måste spelas 18 hål när det finns niohålsbanor?

Mitt val för den kortare varianten heter Flemminge GK i Boxholm. En trivsam, välskött och opretentiös bana där speltiden understiger två timmar om du inte slår alltför snett. Då finns tid över för gräsklippning, fönsterputs och altanbygge.

Flemminge är numera en mogen bana och planterade buskar och träd har vuxit upp till ansenliga höjder. Gräset är tätt och bra på såväl fairways som greener. Ruffen är klippt så att risken för bollförlust är liten.

Golfare har sällan tid att njuta av naturen. När det går bra rusar man vidare från hål till hål. Men i Flemminge med dess närhet till Svartån finns förutsättningar för en naturupplevelse. Särskilt i dessa dagar med sensommarljuset i skarp kontrast mot djupa skuggor.

Längs strandkanten står träden i givakt och bakom trädridån skymtar den stora företagsskylten Boxholm Stål. På andra sidan ligger finvalsverket men just denna dag är det lugnt och stilla. Expertisen säger att just denna del av Svartån är landets bästa kräftfiskevatten men jag upptäcker inga tjuvfiskare. Annan dygnsrytm än golfspelare?

Flemminge påminner om Vadstenas bana när jag började spela på 1970-talet. Där var det faktiskt bara sex greener med olika utslagsplatser på tre hål. Den banan kunde vi spela fyra varv en söndag. Inga fritidsproblem med andra ord.

Flemminge har också SSS 66 med en övervikt av par 3:or. Min favorit är sexan med tee vid åstranden. Fairway går på skrå och det krävs en ordentlig träff med lite draw för att nå green på ett slag. Det finns åtskilliga möjligheter att med en kortare klubba reparera ett missat utslag. Pitching wedge eller järnnia för en lägre bollbana, gap wedge eller sandwedge för en högre mjukare bollbana. Bollen landar som en mås med ömma fötter.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen