Fortsätt till huvudinnehåll

Bocken som trädgårdsmästare

Gårdagens artikel i Corren om Industrikompetens gjorde mig lite brydd. Jag vet inte vilket som var huvudbudskapet. Ett brott mot upphandlingslagen eller det moraliskt tveksamma i att låta sig bjudas på hockey i Kexburken? Sen är Monika Gideskogs reaktion intressant. Istället för att argumentera i sak blir hon harmsen över att hon får kritik för sitt sätt att sköta uppdraget som kommunstyrelsens ordförande.

En annan sak. Om nu man ska utreda Service- och entreprenadkontoret är det inte bättre att låta ett neutralt företag göra jobbet och inte ett bemanningsföretag? Som att sätta bocken till trädgårdsmästare.

Att det gnisslar i relationerna mellan kommunstyrelsen och service- och entreprenadstyrelsen är inget nytt i Mjölbys kommunpolitik. Så var det även på Jörgen Oskarssons tid. Ledamöterna i service- och entreprenadstyrelsen sluter - oavsett partifärg - upp bakom sin organisation och tycker att den är både effektiv och kostnadsmedveten. Varför ge sig på oss? Sådant skapar bara oro i de anställdas led, är en vanlig inställning.

Jag avvaktar med spänning onsdagens beslut i kommunstyrelsen.

Kommentarer

  1. Ja det ska bli spännande att följa oron i ankdammen, på distans.
    Fd Mjölbybo

    SvaraRadera
  2. Visst kan man se det hela lite från oben som en tvist i en ankdamm, men det handlar ändå i slutändan om människors försörjning och oro för framtiden. Man behöver inte ha någon särskild fantasi för att veta at omorganisationer eller nedskärningar skapar oro i alla sorts företag vare sig det gäller privat eller offentlig sektor.

    SvaraRadera
  3. Och vad jag har förstått Anders så fanns inte ärendet med på föredragningslistan, utan skulle tas upp som ett extra, och det innbär ju att om oppositionen säger nej till det så kommer det inte ens upp idag. Varför lär sig inte vissa av sina misstag

    SvaraRadera
  4. "Von oben" eller inte, men lite ankdammsvarning är det nog i alla fall när politikerna har snört in sig med en konsult (bemanningsföretag) och inte har förmåga att se hur illa det rimmar med det politiska uppdraget. Jag ser inte hur de på ett trovärdigt sätt skulle kunna anlita den här konsulten för att utreda något som konsulten själv har initierat.
    Fd Mjölbybo

    SvaraRadera
  5. Det är precis så jag ser det också, och sen ett företag som också är intreserad av att ta över verksamheten.

    SvaraRadera
  6. Lena: det är möjligt att jag misstog mig på ditt tidigare inlägg. I det andra inlägget håller jag med till fullo. Att det ska vara så svårt att följa givna spelregler. Alliansen har ju majoritet och kan genomföra upphandlingen ändå.

    SvaraRadera
  7. Är avundsjuk, jag vill också bli pensionär och proffstyckare. Men jag hinner ju inte ens bära ned mina egna pelletspluttar.

    SvaraRadera
  8. Agneta, pensionera mig inte än. Jag är bara en lat frilansare. För övrigt kan jag rekommendera stadslägenhet med fjärrvärme. Garanterat kofritt men inte rådjursfritt. Glad påsk. Sill, gravlax, ägg och nubbe(ar).

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.