Fortsätt till huvudinnehåll

Två stora företag - två olika problem




Det är 15 kilometer mellan kommunens två största privata arbetsgivare Toyota Material Handling (BT) och Väderstad-Verken.  Båda är verksamma i verkstadsindustrin och brukar klaga på brist på kompetenta svetsare men där upphör likheterna. Toyota ingår i en av världens största fordonskoncerner medan Väderstad-Verken är familjeägt. De senare gödslar lokala medier med pressmeddelanden medan det kan gå år mellan presskonferenserna på Toyota.

Toyota kör så det ryker och efterfrågan på elektriska lagertruckar är mycket stor. Väderstad-Verken har efter många år av oavbruten uppgång tvingats varslat 100 anställda i september.. Konflikten i östra Ukraina har minskat efterfrågan radikalt på en marknad där företaget tidigare levererat 200 maskiner om året till nuvarande 25.

Men nu hettar det till på Svarvargatan. Produktionen bedrivs i tvåskift och i många år har kvällsskiftet haft en ledig fredag. Det vill företagsledningen ändra på för att bättre utnyttja resurserna i en konjunktur med stor efterfrågan. Det finns enligt chefen för BT Products ingen möjlighet att ta in mer personal. Facket har sagt nej och i början av veckan strandade de lokala förhandlingarna. Om ingen öppning nås gäller de nya arbetstidsreglerna från årsskiftet. Metallfacket säger att en ledig fredag är nödvändig för att återhämta sig efter en vecka med arbete fram till midnatt. Centrala fackliga företrädare säger att det är ovanligt att parterna inte kommer överens i de lokala förhandlingarna. Toyota är ett undantag i Sverige.

En källa med mångårig erfarenhet från verkstadsgolvet säger att det pågår en ”japanisering” av Mjölbyverkstaden. Steg för steg tar företagsledningen beslut som strider mot den svenska mentaliteten och traditioner på arbetsmarknaden. Kulturkrocken är inte över trots att Toyota ägt BT sedan tolv år.

För att sammanfatta. Mjölby har ett framgångsrikt, lokalt ägt företag som måste säga upp personal på grund av omständigheter man inte råder över.

Mjölby har ett lokalt baserat, multinationellt företag med fulla orderböcker och kapacitetsproblem.  Var föredrar du att jobba?



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.