När vi var bäst

Idrottslitteratur är sällan intressant läsning. Långrandiga tack till medarbetare, självförhärligande minnen och många klyschor. Men det finns undantag och det är när proffs sätter tänderna i ett ämne. Journalisterna Mats Holm och Ulf Roosvald skriver om tiden När vi var bäst . (Offside förlag).

Ingående porträtt av pionjären och träningsnarkomanen Björn Borg, svärmaren och drömmaren Mats Wilander som kunde bolla hur länge som helst och hans motsats, den korrekte och blyge Stefan Edberg som helst avgjorde bollen så fort som möjligt med en kickserve och en skuren backhandsvolley. Samt miniporträtt av deras motståndare och medhjälpare; McEnroe, Vilas, Connors, Nastase, Gerulaitis, tränaren Percy Rosberg och Lennart Bergelin.

Författarna sätter in tennisen i sitt historiska och sociala sammanhang, från Gustav V första bekantskap med sporten 1892 i England till dagens dollarstinna, televiserade galor.  Researchen är noggrann. Holm och Roosvald har lagt ner lång tid på grundliga intervjuer med alla inblandade. Berättarglädjen är påfallande.

Den svenska staten och kommunerna gjorde mycket för att bredda sporten. Tennishallarna var öppna för alla och kommunerna byggde lika många tennisbanor som fotbollsplaner. Tennisen blev var mans sport på 70-talet från att tidigare ha varit ett societetsnöje. Förbundet var noga med att kartlägga talangerna tidigt och se till att de fick skolning av duktiga tennistränare. Björn Borg gjorde åtskilliga tågresor som ung grabb ensam från Södertälje till SALK-hallen och Percy Rosberg i  stort sett varje eftermiddag. Stefan Edberg gjorde samma resor från Västervik.

Boken innehåller också ingående matchreferat från de stora matcherna som trollband stora delar av svenska folket. Avsnittet från Borg-McEnroe i Wimbledon 1980 var nästan lika spännande som när jag svettades framför 18-tummaren en het julisöndag i husvagnen i Landskrona.

Egentligen är mitt enda minne av tennis live från Wimbledon 1976 när Ing-Marie och jag såg Björn Borg slå Marty Riessen i första omgången i raka set. Det var strålande sol, 35 grader varmt och vi kom över biljetter på svarta börsen. Det var det året Borggick rakt igenom turneringen utan att förlora ett set trots en magmuskelskada. Finalmotståndaren Nastase kommenterade skadan så här: ”En sån skada vill jag också ha så jag kan serva lika bra.”

Där idrottsmän dragit fram florerar en mängd historier och anekdoter, mer eller mindre sanna. Så ock i denna bok och ofta med den excentriske Lennart Bergelin som huvudperson. Historien om när han och Björn får motorstopp mitt i natten och knackar på hos en fransk familj har väl alla hört. ”Do you have what we in Sweden call a skiftnyckel?”

Det var inte långt mellan tanke och handling hos Labbe och de bästa historierna handlar om honom. Sommaren 1939 åkte han tillsammans med sin pappa till Särö för att spela dubbel mot Mr G (Gustav V) och hans partner. En smash från 14-åringen träffade kungen på ett känsligt ställe så att 81-åringen föll ihop.

Bergelin försökte lyfta upp honom. ”Ers majestät, upp med er”. Kungen rörde sig inte ur fläcken. Unge Bergelin släpade Mr G av banan men kungen var fortfarande okontaktbar. ”Fan, vrålade Bergelin. ”Ska den jäveln dö nu också? Alla kommer att skylla på mig”.

En annan dråplig story handlar om Bergelins hemsnickrade massage. Björn Borg var stark nog att tåla när Bergelin tryckte med sina stora labbar. Andra svenskar var livrädda för Bergelins behandling. Efter en DC-matchen på Irland hade Tenny Svensson ont i ryggen och behövde massage. Men Tenny ville helst inte att Bergelin skulle lägga sin hand på honom och hittade en storväxt herre på klubben. Tenny lade sig på bänken och irländaren skred till verket. Bergelin övervakade.

”Du masserar för försiktigt, sa Bergelin till irländaren och tog över.

”Nej, Lennart, nej,” vädjade Tenny

”Ligg still, grabben, sa Bergelin.

”Nej, skrek Tenny och försökte slita sig loss.

”Hold him, kommenderade Bergelin irländaren.

Dagen efter var Tennys rygg alldeles blå, tydliga tecken på stora blödningar. ”Han är bara vek, inte van vid massage, ” förklarade Bergelin.

Ryktena om Bergelins okonventionella massage spred sig i tennisvärlden och väckte en blandning av fasa och nyfikenhet. Det hände faktiskt ofta att spelare från andra länder sökte upp Bergelin för att få skavanker åtgärdade. En var australiensaren Barry Philips Moore som behövde hjälp med en krånglande höft ”I fix you up”, sa svensken och masserade Moore som efter behandlingen inte kunde gå på tre dagar.

Skrattretande passager i en faktaspäckad och välskriven bok. Du som är tennisintresserad eller bara allmänt idrottsintresserad gör klokt i att införskaffa ett exemplar.