Fortsätt till huvudinnehåll

När vi var bäst





Idrottslitteratur är sällan intressant läsning. Långrandiga tack till medarbetare, självförhärligande minnen och många klyschor. Men det finns undantag och det är när proffs sätter tänderna i ett ämne. Journalisterna Mats Holm och Ulf Roosvald skriver om tiden När vi var bäst . (Offside förlag).

Ingående porträtt av pionjären och träningsnarkomanen Björn Borg, svärmaren och drömmaren Mats Wilander som kunde bolla hur länge som helst och hans motsats, den korrekte och blyge Stefan Edberg som helst avgjorde bollen så fort som möjligt med en kickserve och en skuren backhandsvolley. Samt miniporträtt av deras motståndare och medhjälpare; McEnroe, Vilas, Connors, Nastase, Gerulaitis, tränaren Percy Rosberg och Lennart Bergelin.

Författarna sätter in tennisen i sitt historiska och sociala sammanhang, från Gustav V första bekantskap med sporten 1892 i England till dagens dollarstinna, televiserade galor.  Researchen är noggrann. Holm och Roosvald har lagt ner lång tid på grundliga intervjuer med alla inblandade. Berättarglädjen är påfallande.

Den svenska staten och kommunerna gjorde mycket för att bredda sporten. Tennishallarna var öppna för alla och kommunerna byggde lika många tennisbanor som fotbollsplaner. Tennisen blev var mans sport på 70-talet från att tidigare ha varit ett societetsnöje. Förbundet var noga med att kartlägga talangerna tidigt och se till att de fick skolning av duktiga tennistränare. Björn Borg gjorde åtskilliga tågresor som ung grabb ensam från Södertälje till SALK-hallen och Percy Rosberg i  stort sett varje eftermiddag. Stefan Edberg gjorde samma resor från Västervik.

Boken innehåller också ingående matchreferat från de stora matcherna som trollband stora delar av svenska folket. Avsnittet från Borg-McEnroe i Wimbledon 1980 var nästan lika spännande som när jag svettades framför 18-tummaren en het julisöndag i husvagnen i Landskrona.

Egentligen är mitt enda minne av tennis live från Wimbledon 1976 när Ing-Marie och jag såg Björn Borg slå Marty Riessen i första omgången i raka set. Det var strålande sol, 35 grader varmt och vi kom över biljetter på svarta börsen. Det var det året Borggick rakt igenom turneringen utan att förlora ett set trots en magmuskelskada. Finalmotståndaren Nastase kommenterade skadan så här: ”En sån skada vill jag också ha så jag kan serva lika bra.”

Där idrottsmän dragit fram florerar en mängd historier och anekdoter, mer eller mindre sanna. Så ock i denna bok och ofta med den excentriske Lennart Bergelin som huvudperson. Historien om när han och Björn får motorstopp mitt i natten och knackar på hos en fransk familj har väl alla hört. ”Do you have what we in Sweden call a skiftnyckel?”

Det var inte långt mellan tanke och handling hos Labbe och de bästa historierna handlar om honom. Sommaren 1939 åkte han tillsammans med sin pappa till Särö för att spela dubbel mot Mr G (Gustav V) och hans partner. En smash från 14-åringen träffade kungen på ett känsligt ställe så att 81-åringen föll ihop.

Bergelin försökte lyfta upp honom. ”Ers majestät, upp med er”. Kungen rörde sig inte ur fläcken. Unge Bergelin släpade Mr G av banan men kungen var fortfarande okontaktbar. ”Fan, vrålade Bergelin. ”Ska den jäveln dö nu också? Alla kommer att skylla på mig”.

En annan dråplig story handlar om Bergelins hemsnickrade massage. Björn Borg var stark nog att tåla när Bergelin tryckte med sina stora labbar. Andra svenskar var livrädda för Bergelins behandling. Efter en DC-matchen på Irland hade Tenny Svensson ont i ryggen och behövde massage. Men Tenny ville helst inte att Bergelin skulle lägga sin hand på honom och hittade en storväxt herre på klubben. Tenny lade sig på bänken och irländaren skred till verket. Bergelin övervakade.

”Du masserar för försiktigt, sa Bergelin till irländaren och tog över.

”Nej, Lennart, nej,” vädjade Tenny

”Ligg still, grabben, sa Bergelin.

”Nej, skrek Tenny och försökte slita sig loss.

”Hold him, kommenderade Bergelin irländaren.

Dagen efter var Tennys rygg alldeles blå, tydliga tecken på stora blödningar. ”Han är bara vek, inte van vid massage, ” förklarade Bergelin.

Ryktena om Bergelins okonventionella massage spred sig i tennisvärlden och väckte en blandning av fasa och nyfikenhet. Det hände faktiskt ofta att spelare från andra länder sökte upp Bergelin för att få skavanker åtgärdade. En var australiensaren Barry Philips Moore som behövde hjälp med en krånglande höft ”I fix you up”, sa svensken och masserade Moore som efter behandlingen inte kunde gå på tre dagar.

Skrattretande passager i en faktaspäckad och välskriven bok. Du som är tennisintresserad eller bara allmänt idrottsintresserad gör klokt i att införskaffa ett exemplar.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.