Marknadsutroparen vid sargkanten

Gott käk. säljande tal.

För ett par år sedan träffade jag en ungdomskompis på Cloetta Center. Vi hade inte setts på många år passade vi på att fira ordentligt genom att se LHC-Luleå från restaurangen. Blodiga, möra biffar har alltid intresserat pojkarna från Motalas norra delar.

Några minuter före matchstart dök Mike Helber upp i restaurangen tillsammans med Anders Mäki. De växlade några ord med Luleås sportchef Osten Bergström innan Mike Helber greppade mikrofonen och höll ett ledigt tal utan manus. Jag insåg att dessa välkomsthälsningar hörde till ritualen inför matcherna för det är i restaurangen de omhuldade sponsorerna håller till.

Mike Helber nämnde bland annat att vi skulle få se en blivande världsstjärna på isen denna kväll och det var Mattias Bäckman han syftade på som vid det laget var draftad av Detroit Red Wings. Jag måste erkänna att Mike Helber lät mycket övertygande på den punkten, han är en duktig säljare. Lite som en gammaldags utropare på Skänninge marknad: ”Kom och se, kom och se geten med två huvuden och damen utan underkropp”.

Nåväl inför denna säsong reste Bäckman över pölen men det gick inte så bra. Tidningsrapporter säger att han misslyckats att ta en plats i svensklaget och att han inte fått spela de senaste matcherna i AHL och att han numera är på väg tillbaka hem till Saab Arena, Stora torget och S:t Larsgatan. Visst var Bäckman duktig i LHC men ingen dominant som Magnus Johansson var då eller som Jonas Junland är nu.

Och Mike Helber är på utgång för att utöva sin talekonst på en annan mer prosaisk arena (bemanningsbranschen?). Där lär han inte få dagliga telefonsamtal från Per Bergsten på Corren i varje fall.

På tal om utgång undrar jag hur man ska tolka en artikel i dagens Corren. När Lollo Asplund väljer att kalla samman Moderaternas främsta lokala företrädare för att efterhöra synen på Anna Kinberg Batra och valet i mars, är det inte Paul Lindvall som intervjuas utan Catharina Rosenkrantz och Christian Gustavsson. Något säger mig att vid ordinarie val 2018 leds Linköpingsmoderaterna av Gustavsson och att Lindvall får mer tid att titta på hockey.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen