Fortsätt till huvudinnehåll

Gärna en gnutta realism också





Gångfartsområdet vid Kanikeplan.
Hög tid att summera det gamla året. Det påminner om gamla tider när man fick ett par dagar på sig att sammanfatta årets nyheter och släpade fram de tunga månadsläggen ur källaren. Då fick man klart för sig att året hade trots allt varit innehållsrikt och att det var svårt att få med allt på tilldelat utrymme. Men med hjälp av flera koppar kaffe gick det vägen.

Årets överraskning. Utan tvekan att den lokala alliansen inte överlevde valet i september efter åtta års äktenskap. Det hjälpte inte att Monika Gideskog (m) grymtade om bristande lojalitet för kristdemokrater och centerpartister sprang rätt in i socialdemokraternas öppna famn. Begripligt på sätt och vis att Tommy Engback och Birgitta Gunnarsson tog chansen för med fem gemensamma mandat kan inte KD och Centern åstadkomma något på egen hand.

Årets besvikelse. Mjölby AI, Mjölby Södra och Turabdins fortsatta harvande i div IV. MAI var seriefavorit men parkerade absolut sist under stor del av serien. Endast ett tränarbyte inför hösten räddade kvar laget i fyran. Man kan begära mer eftersom träningsförhållanden är goda med nytt klubbhus, konstgräsplan och belysning. Fotbollslag har ju till skillnad från politiker bara ett halvår tills revanschmöjligheter uppstår.

Årets långbänk. Behandlingen av Svartå Strands detaljplan omgärdades av högljudda protester eftersom den innehåller en rivning av Bemab-huset. Beslutet i fullmäktige fick tas i två omgångar innan klubban föll och det första mötet var minst sagt livligt. I grannkommunerna ruskar man på huvudet för en hundra år gammal industribyggnad imponerar inte i t ex Vadstena. Fullmäktiges beslut är överklagat och förvaltningsdomstolarna är kända för att ta tid på sig och frågan är om bygget av de två punkthusen kommer igång ens 2015.

Årets flum. Hänger ihop med ovanstående. Kommunledningen siktar på 30 000 invånare 2025 vilket skulle innebära drygt 300 nya invånare per år. Men var ska de bo? 300 invånare per år innebär cirka 100 nya lägenheter och det har vi inte sett tillstymmelsen till. Förutom Svartå Strand finns inga bostäder i pipelinen. Visst är det trevligt med en optimistisk kommunledning men gärna en gnutta realism också.

Årets comeback. Förskolan Mögelgården, förlåt Östergården, är klar och ombyggd och ute på marknaden igen. Jag vet inte om jag är kapabel att redogöra för de senaste årens turbulens av hälsovådliga golvmattor, högljudda stormöten, undangömda konsultrapporter och bristande förtroende för tjänstemän och politiker. Föräldrar och personal ser med skepsis på återkomsten. Något annat är väl inte att vänta?

Årets succé. Jysks inflyttning i Galleria Kvarnen och rockaden med KappAhl har givit nytt liv åt varuhusets källarvåning. Under Jysks öppningslördag var det knappt lönt att kliva in så trångt var det, men så hade danskarna saltat ordentligt med lönsamma öppningserbjudanden. De stora butikskedjorna, förutom Jysk och KappAhl är det Lindex, JC, Dressman och Systembolaget håller kommerstrycket uppe i varuhuset medan de privatägda butikerna blir allt färre. Mindre roligt är de många tomma butikslokalerna på Kungsvägen och fler lär det bli.

Vad kan vi vänta oss av 2015? För min del är jag nyfiken på om kommunen vågar gå vidare med planerna på en gågata på Kungsvägen eller om man nöjer sig med det nuvarande gångfartsområdet vid Kanikeplan. Jag trafikerar den till fots, på cykel och i bil och tycker det fungerar utmärkt.

Gott nytt år även till er som bor utanför denna förträffliga kommun.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.