Fortsätt till huvudinnehåll

Gärna en gnutta realism också





Gångfartsområdet vid Kanikeplan.
Hög tid att summera det gamla året. Det påminner om gamla tider när man fick ett par dagar på sig att sammanfatta årets nyheter och släpade fram de tunga månadsläggen ur källaren. Då fick man klart för sig att året hade trots allt varit innehållsrikt och att det var svårt att få med allt på tilldelat utrymme. Men med hjälp av flera koppar kaffe gick det vägen.

Årets överraskning. Utan tvekan att den lokala alliansen inte överlevde valet i september efter åtta års äktenskap. Det hjälpte inte att Monika Gideskog (m) grymtade om bristande lojalitet för kristdemokrater och centerpartister sprang rätt in i socialdemokraternas öppna famn. Begripligt på sätt och vis att Tommy Engback och Birgitta Gunnarsson tog chansen för med fem gemensamma mandat kan inte KD och Centern åstadkomma något på egen hand.

Årets besvikelse. Mjölby AI, Mjölby Södra och Turabdins fortsatta harvande i div IV. MAI var seriefavorit men parkerade absolut sist under stor del av serien. Endast ett tränarbyte inför hösten räddade kvar laget i fyran. Man kan begära mer eftersom träningsförhållanden är goda med nytt klubbhus, konstgräsplan och belysning. Fotbollslag har ju till skillnad från politiker bara ett halvår tills revanschmöjligheter uppstår.

Årets långbänk. Behandlingen av Svartå Strands detaljplan omgärdades av högljudda protester eftersom den innehåller en rivning av Bemab-huset. Beslutet i fullmäktige fick tas i två omgångar innan klubban föll och det första mötet var minst sagt livligt. I grannkommunerna ruskar man på huvudet för en hundra år gammal industribyggnad imponerar inte i t ex Vadstena. Fullmäktiges beslut är överklagat och förvaltningsdomstolarna är kända för att ta tid på sig och frågan är om bygget av de två punkthusen kommer igång ens 2015.

Årets flum. Hänger ihop med ovanstående. Kommunledningen siktar på 30 000 invånare 2025 vilket skulle innebära drygt 300 nya invånare per år. Men var ska de bo? 300 invånare per år innebär cirka 100 nya lägenheter och det har vi inte sett tillstymmelsen till. Förutom Svartå Strand finns inga bostäder i pipelinen. Visst är det trevligt med en optimistisk kommunledning men gärna en gnutta realism också.

Årets comeback. Förskolan Mögelgården, förlåt Östergården, är klar och ombyggd och ute på marknaden igen. Jag vet inte om jag är kapabel att redogöra för de senaste årens turbulens av hälsovådliga golvmattor, högljudda stormöten, undangömda konsultrapporter och bristande förtroende för tjänstemän och politiker. Föräldrar och personal ser med skepsis på återkomsten. Något annat är väl inte att vänta?

Årets succé. Jysks inflyttning i Galleria Kvarnen och rockaden med KappAhl har givit nytt liv åt varuhusets källarvåning. Under Jysks öppningslördag var det knappt lönt att kliva in så trångt var det, men så hade danskarna saltat ordentligt med lönsamma öppningserbjudanden. De stora butikskedjorna, förutom Jysk och KappAhl är det Lindex, JC, Dressman och Systembolaget håller kommerstrycket uppe i varuhuset medan de privatägda butikerna blir allt färre. Mindre roligt är de många tomma butikslokalerna på Kungsvägen och fler lär det bli.

Vad kan vi vänta oss av 2015? För min del är jag nyfiken på om kommunen vågar gå vidare med planerna på en gågata på Kungsvägen eller om man nöjer sig med det nuvarande gångfartsområdet vid Kanikeplan. Jag trafikerar den till fots, på cykel och i bil och tycker det fungerar utmärkt.

Gott nytt år även till er som bor utanför denna förträffliga kommun.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...