Fortsätt till huvudinnehåll

Backen i anfallszonen till 2018?




Den som en gång bott i Vadstena släpper aldrig stan. Under 1970-talet var det vår hemstad och vår dotter är född här. Det är skälet till att jag ägnar dessa rader åt Vadstena och framförallt dess nya handlingskraftiga ledning bestående av Konsensus och Socialdemokraterna. Vadstena är unikt i mer än ett avseende och ingen som bott där lämnar orten helt och hållet.

Det var nog en och annan Vadstenabo som drog efter andan när majoriteten presenterade en skattehöjning på kr 1:25. Så höga skattehöjningar på ett bräde är ovanligt i vårt län. Nödvändigt förklarar kommunstyrelsens ordförande Mats Wahrén för att höja standarden i skolan, barn- och äldreomsorgen och framförallt för att få fart på bostadsbyggandet om befolkningsmålet på 10 000 invånare ska bli verklighet. Om man läser dagens debattartikel i Corren är det uppenbart att Wahrén ser skattehöjningen som en framtidsinvestering. Fler invånare är nödvändigt för att inte bli uppslukade av den glupska grannen i norr (jämför självständighetsdebatten på 70-talet). 200 nya bostäder är målet under innevarande mandatperiod.

Kommer Konsensus och Socialdemokraterna att lyckas? Ja, det återstår att se men det är bråttom. Bara tre år återstår till nästa val och otåliga väljare kräver snabba resultat. Hos gemene man finns ingen förståelse för att den kommunala beslutsprocessen är långsam och omständlig.

Mats Wahrén måste hitta ett sätt att hålla grytan kokande i den egna partiorganisationen och hos koalitionspartnern. Annars får den gamle hockeybacken uppsöka avbytarbänken 2018 och det är inte lika roligt. Men än så länge befinner han sig i anfallszonen.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer