Fortsätt till huvudinnehåll

Skjut inte på pianisten!



Motala Tidning söker en lokal vinkel på VW-skandalen och ber Mauritz Wahlstedt, vd på den relativt stora återförsäljaren Wahlstedts Bil, om en kommentar.

Wahlstedt säger att skandalen är beklaglig men att han har svårt att överblicka konsekvenserna för den svenska marknaden. Men så kommer det: VW är utsatt för en presshets och publiciteten har fått orimliga proportioner. Wahlstedt skjuter alltså på pianisten.

Det är nämligen så att när stora, mäktiga organisationer och dito offentliga personer avslöjas med byxorna nere så får publiciteten för stora proportioner. Direktör Wahlstedt vet tydligen mest och bäst om nyhetsvärdering i svensk och internationell press.

När reportern ber honom precisera vad som är rimliga proportioner är svaret inte direkt glasklart. Läs själva intervjun i förträffliga MVT.
                                            *
Smart av hyresgästerna i Mjölbys kommunala bostadsbolag att gå direkt på bolagets ägare, kommunstyrelsen, med sina klagomål på skötseln av hyresfastigheterna. Bostadsbolagets ledning har inte lyssnat på klagomål om kalla och dragiga lägenheter, misskötta gräsmattor och dito tvättstugor. Ni kan läsa artikeln i Corren idag.

Kommunstyrelsens ordförande Cecilia Vilhelmsson (S) tog emot och lovade skicka klagomålen vidare till bolagets styrelseordförande Jörgen Oskarsson. Vilken effekt det kan få kan man bara spekulera i. Det är väl känt att förra kommunalrådet har sista ordet i Mjölbys socialdemokratiska arbetarekommun och är mer senior i kommunpolitiken än Cecilia.

Men den här publiciteten är naturligtvis inte gynnsam för Mjölby kommun. Cecilia har ju flera gången presenterat sina luftiga befolkningsmål på 30 000 invånare om tio år. Lusten att flytta till Mjölby ökar inte precis om kommunens största hyresvärd drar på sig sådana reklamationer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.