Fortsätt till huvudinnehåll

Skjut inte på pianisten!



Motala Tidning söker en lokal vinkel på VW-skandalen och ber Mauritz Wahlstedt, vd på den relativt stora återförsäljaren Wahlstedts Bil, om en kommentar.

Wahlstedt säger att skandalen är beklaglig men att han har svårt att överblicka konsekvenserna för den svenska marknaden. Men så kommer det: VW är utsatt för en presshets och publiciteten har fått orimliga proportioner. Wahlstedt skjuter alltså på pianisten.

Det är nämligen så att när stora, mäktiga organisationer och dito offentliga personer avslöjas med byxorna nere så får publiciteten för stora proportioner. Direktör Wahlstedt vet tydligen mest och bäst om nyhetsvärdering i svensk och internationell press.

När reportern ber honom precisera vad som är rimliga proportioner är svaret inte direkt glasklart. Läs själva intervjun i förträffliga MVT.
                                            *
Smart av hyresgästerna i Mjölbys kommunala bostadsbolag att gå direkt på bolagets ägare, kommunstyrelsen, med sina klagomål på skötseln av hyresfastigheterna. Bostadsbolagets ledning har inte lyssnat på klagomål om kalla och dragiga lägenheter, misskötta gräsmattor och dito tvättstugor. Ni kan läsa artikeln i Corren idag.

Kommunstyrelsens ordförande Cecilia Vilhelmsson (S) tog emot och lovade skicka klagomålen vidare till bolagets styrelseordförande Jörgen Oskarsson. Vilken effekt det kan få kan man bara spekulera i. Det är väl känt att förra kommunalrådet har sista ordet i Mjölbys socialdemokratiska arbetarekommun och är mer senior i kommunpolitiken än Cecilia.

Men den här publiciteten är naturligtvis inte gynnsam för Mjölby kommun. Cecilia har ju flera gången presenterat sina luftiga befolkningsmål på 30 000 invånare om tio år. Lusten att flytta till Mjölby ökar inte precis om kommunens största hyresvärd drar på sig sådana reklamationer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...