Fortsätt till huvudinnehåll

Vad döljs under Vätterns mörka yta?



Vad finns under ytan?

Vilka hemligheter döljs i Vätterns mörka vatten utanför Hästholmen? Sjöpolisen är på väg att bärga kvarlevorna efter en av de 24 ombordvarande som följde med ångaren Per Brahe i djupet den 19 november 1918. Kan det vara lämningarna efter den olycklige befälhavaren Boija som av samtiden ansågs som skyldig till haveriet? Bland de omkomna fanns tecknaren John Bauer och hans familj.

De här uppgifterna kan läsarna av Östgöta Correspondenten ta del av i dagarna. I spåren av svåra olyckor följer alltid spekulationer eller skrönor. En sådan är att kapten Boija skulle överlevt och tagit med sig skeppskassan iland för att sedan emigrera till USA. Den historien har noll procents sannolikhet. Att en medelålders man tar kassaskrinet i munnen för att simma i land under en av årtiondets svåraste stormar är helt enkelt inte trovärdigt. Han följde med sitt fartyg i djupet precis som övriga ombordvarande.

Fakta om olyckan är att samtliga kroppar utom sex återfanns vid bärgningen 1922. Fartyget var överlastat och förlorade manöverförmågan i den hårda vinden. Rederiet var känt för att pressa befälhavarna att överlasta sina fartyg.

Mina funderingar kring artikeln rör sig i en annan riktning. Varför har marinarkeologerna intresserat sig för olyckan just nu – 97 år efteråt? Det har väl funnits hur mycket tid som helst under 1900-talet? Vem drar nytta av den här publiciteten just nu? Kan det hänga samman med att det kommunägda hamnbolaget och Peab försöker sälja dyra bostadsrättslägenheter i hamnen.

Jag märker att mina tankegångar blir lite väl konspirationsteoretiska och konspirationsteoretiker står inte högt i kurs hos mig. Å andra sidan kan man säga att försäljningen påverkas väl inte av att Corren och Östnytt berättar om dykningarna?  Det måste väl vara andra faktorer som påverkar ett eventuellt köpbeslut?¨

Nej, jag avskriver den konspirationsteorin men tycker att en grundlig undersökning av olyckan kommer väl sent.

Vad händer nu? Skelettdelarna bärgas och genomgår någon form av rättsmedicinsk undersökning. Akademiker tar tid på sig och när resultatet är klart har tidningarna glömt historien från oktober 2015. Och Per Brahes haveri faller i glömska igen. Den här historien är nog bara intressant för fackfolk. Betydligt svårare haverier har som bekant inträffat senare i vårt land.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.