Ett barnbarns inträde
i knattefotbollen har gjort att jag åter närmat mig den sport som var så stor
del av mitt liv för drygt 40 år sedan. (Korpspelare och sportjournalist). Och
minns hur kul det var och är.
Vi är några föräldrar och morföräldrar som följer
spelet från sidlinjen. Kaffe, läsk, mackor och bullar är förstås med. Alla vet
att bullar ger spring i benen. Jag får i vanlig ordning bita mig i tungan för
att inte kritisera domarna.
Barnets
pappa har ett mångårigt förflutet i Linköpingsfotbollen
och hälsar på gamla lagkompisar och motståndare. När gamla lirare får barn
återvänder de till fotbollen som ledare. Fotbollens eviga kretslopp.
Grabbarna spelar i femmannalag och bytena är
många. Alla ska vara med och får också det. Trots att de bara tränat ett år har
de gjort påtagliga framsteg i både bollkontroll (trygg med boll som Anders
Andersson säger i TV 4) och speluppfattning. Ledarna har präntat in att sprida
ut sig på planen och erbjuda lagkamraterna passningsalternativ.
Offensiven
och dribblingarna sitter i högsätet och backarna lämnas
oftast ensamma när motståndarna kommer stormande. Eftersom alla går högt upp i
planen kan en brytning vid mittlinjen resultera i baklängesmål några sekunder
senare. Målvakterna är av någon anledning de minsta i laget men snabba, orädda
och bollsäkra.
Lagsammanhållningen prioriteras och det är många high-five under
och efter matcherna. Sånt gläder ett gammalt fotbollshjärta.
Det ska bli intressant att följa lagets utveckling
till ett mer varierat spel där också defensiven får plats.
En
lång
och förhoppningsvis varm sommar väntar och den unge påläggskalven erbjuds
morfars tekniska och taktiska råd på gräsmattan. Fast när det gäller
konditionsträning överlåter jag den åt någon annan. Inte ens mormors bullar ger
spring i benen längre.
Kommentarer
Skicka en kommentar