Finns det kraft och utrymme för ideellt arbete i dagens golfklubbar? Det finns det nog men engagemanget var större för 30-40 år sedan. Det var bättre förr. (Jag har nått den åldern att allting var bättre förr).
Jag har varit medlem i två Östgötaklubbar, Vadstena och Mjölby, och den senare följde jag från starten i början av 1980-talet. Många har bidragit till att utveckla klubbarna till vad de är idag men två namn står ut mest när det gäller oegennyttigt arbete. Stefan Svärdell i Mjölby och Åke Sandberg i Vadstena. Lika men ändå olika.
Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen. Mjölbys förste ordförande Stefan Svärdells energi, kontaktnät och övertalningsförmåga hade avgörande betydelse för Miskarps realiserande. Han lyckades till och med övertala bekanta som inte var intresserade av sporten att jobba för klubbens bästa. Han var en entreprenör i ordets mest positiva bemärkelse och en formidabel historieberättare.
Efter att 18-hålsbanan stod klar 1989 tappade han gradvis intresset för sporten och andra fritidsintressen som jakt och fiske tog över. Men klubbens medlemmar är honom stort tack skyldig liksom övriga pionjärer som Karl-Edvin Egir och Bertil och Hasse Persson. Kanske var det resan till målet som intresserade entreprenören Stefan mest.
Stefan Svärdell avled 2003 i en ålder av 63 år, sörjd och saknad av många goda vänner i Mjölby.
Åke Sandberg, fortfarande aktiv spelare vid 91 års ålder, spelade en liknande roll i Vadstena. Han har nog haft alla befattningar som finns i en klubb. Ordförande, sekreterare, kassör, banchef och framförallt inspiratör. Det var till Åke många vände sig för goda råd i alla möjliga ämnen.
Han introducerade massor av Vadstenabor i sporten och delade ut svingråd medan han sög på sin pipa. Råden framfördes inte sällan med stillsam humor . Första gången jag var ute på banan hösten 1971 lånade han ut sina klubbor. Men det jag minns bäst är hans skruvmejsel.
Under de åren jag var medlem i Vadstena (1972-83) byggdes banan ut etappvis från de första årens sex greener med alternativa utslag. Alla som var med på den tiden minns hur mycket sten som döljs i östgötaleran. Två av hålen på höger sida om vägen tillkom under min tid (det som idag är korthålsbanan) och där plockade vi mängder av små och stora stenar. Åke gjorde det till vana att alltid ha med en gammal skruvmejsel i bagen och så höll han på i många år. Han hade alltid med en påse för han hittade champinjoner också
Åke var nog den som kläckte idén att medlemmarna tog hand om skötseln av greenerna. På Uffe Holmertz och min lott föll nuvarande åttans green. På den tiden var den greenen målet för en lång par trea som gick parallellt med ett dike. Vi klippte greenen manuellt och något av en tävling uppstod mellan konkurrerande team. Jag vågar påstå att vi lyckades ganska bra mätt med den tidens mått.
Det som då sköttes ideellt utförs nu av anställd personal. Det är utvecklingens gång. Jag tror ingen av de yngre medlemmarna accepterar något annat. Vi har aldrig haft så mycket fritid som nu men detta var innan de stora altanbyggenas och köksrenoveringarnas tid.
Keep swinging!
Kommentarer
Skicka en kommentar